Vaxholms Kustartilleriregementes och Amfibieregementets

KAMRATFÖRENINGEN VAPENBRÖDERNA

Sveriges äldsta militära kamratförening

KA FÖRBANDEN INOM SK

Kustartilleriförband inom Vaxholms fästning 1902 – 1942, Stockholms kustartilleriförsvar 1942 – 1990, MKO 1990 – 2000  och kustförsvarsförband 2000 – ca 2008. Ledning av amfibieförband 2008 och framåt.

Sammanställt av Sten Munck af Rosenschöld
2020-02-19

Innehållsförteckning

Lydnadsförhållande för Vaxholms Fästning (VF) och Stockholms Kustartilleriförsvar (SK) under Konungen (Kungl. Maj:t), från 1974 års regeringsform regeringen samt de förändrade ledningsförhållanden som skett fram till vad som gäller för Amf 1 idag.

Före  kustartilleriet bildades 1902 var ledningen av de förband som ingick i Vaxholms fästning (VF) uppdelad på två departement under Konungen. Vaxholms artillerikår lydde under lantförsvarsdepartementet  och det fasta minförsvaret under sjöförsvarsdepartementet. När kustartilleriet bildats den 1 januari 1902 överfördes alla enheter inom VF till sjöförsvarsdepartementet.  VF var i fred och krig underställd Kungl. Maj:t. VF lydde under Chefen för kustartilleriet avseende organisation, utbildning, materielanskaffning, personaltjänst m.m.             1915 inrättades ett högkvarter i krig, underställt konungen. Det utgjordes av Den högste ledaren (Konungen) med personlig stab, generalstaben under ledning av generalstabschefen och marinstaben under ledning av marinstabschefen. Operativa beslut fattades av konungen. 1920 sammanslogs lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen till försvarsdepartementet underställt konungen.

1931 delades havsområdena in i operationsområden benämnda marindistrikt. VF underställdes i krig marindistriktschefen för östra marindistriktet. Med 1936 års försvarsbeslut (FB 1936) inrättades myndigheten Chefen för marinen (CM) som hade operativt ledningsansvar i fred och krig. Han ledde i krig Ka-förbanden inom VF via marindistriktschefen. Chefen för kustartilleriet lydde under CM.      1939 utnämndes en överbefälhavare som chef för samtliga stridskrafter och ansvarig för rikets försvar. 1942 upphörde fästningsbegreppet och VF benämndes Stockholms kustartilleriförsvar (SK). SK var avseende territoriell verksamhet underställt militärbefälhavaren för IV Milo och lydde under marindistriktschefen avseende sjöoperativ verksamhet. 1956 ändrades benämningen marindistrikt till marinkommando. SK lydnadsförhållanden blev oförändrade. 1961 omorganiserades Försvarsstaben (Fst) varvid CM:s operativa ledningsansvar upphörde och överfördes till den nyinrättade operationsledningen i Fst. Chefen för kustartilleriet kom från 1964 att ingå i marinstaben med benämningen Inspektören för kustartilleriet (IKA). Från 1966 delegerades ÖB:s operativa ledning av försvarsmaktens stridskrafter till militärbefälhavarna och de omorganiserade militärområdesstaberna. SK blev därmed underställd militärbefälhavaren i östra militärområdet (MiloÖ) avseende krigsuppgifterna. Med 1974 års regeringsform upphörde kungens formella ansvar som högste befälhavare. 1990 sammanlades  Ostkustens Örlogsbas (ÖrlBO) med SK/KA 1 till Ostkustens Marinkommando (MKO). De förband som tidigare varit underställda CSK blev nu underställda Marinkommandochefen (CMKO). Marinkommandochefen var underställd militärbefälhavaren, MBÖ, från 1991 MBM. 2000 upphörde de högre regionala- och lägre regionala ledningsorganisationerna, d.v.s.  milo- och marinkommandoorganisationerna och de kvarvarande kustförsvarsförbanden underställdes högkvarteret och dess operativa insatsledning (OPIL). Under åren 2000- 2005 övertog östra  militärdistriktet del av de territoriella uppgifter som tidigare ålagts militärområdet. Efter 2005 återgick dessa uppgifter till högkvarteret, medan utbildningsgrupper för utbildning och organisering av hemvärn och övrigt frivilligförsvar fördelades på förbanden, bl.a. Amf 1. 2013 indelades riket i fyra militärregioner vilka återtog delar av de territoriella uppgifter som militärdistrikten tidigare haft.  2019 återbildades marinstaben. Marinchefen leder produktion och insats i fred och krig av marinens förband. Från 2020 är militärregionerna egna förband inom FM. De har övertagit ansvaret för sina respektive hemvärnsbataljoner och utbildningsgrupper och är avseende produktion underställda rikshemvärnschefen. Denna förändring har medfört att Amf 1 ej längre innehåller hemvärnsförbanden i Roslagen och på Södertörn.

Försvaret av Stockholm

Sjövägen in mot Stockholm gick på 1800-talet genom Kodjupet vid Vaxholm. Oxdjupet hade under lång tid varit spärrat för fartygstrafik. Vaxholms fästnings historia börjar på 1540-talet och efter flera ombyggnader stod kastellet klart i det skick det har idag. Kodjupet blev i slutet av 1800-talet en för trång led för de allt större ångdrivna fartygen varför en utredning 1867 ansåg att Oxdjupet borde öppnas för genomfart och att en stark fästning skulle byggas på Rindö, och 1877 stod fästningen Oscar Fredriksborg färdig. Denna bestyckades 1897 med ett självsänkande 24 cm batt och ett 24 cm batteri om sex pjäser i fästningens nedra verk vid nära vattnet. I nedre verket byggdes senare också Sveriges enda fasta torpedbatteri. Strax NO om OF fort byggdes Byviksfortet med 12 cm pjäser. Vid Kodjupet på Rindösidan byggdes Rindö redutt och framför detta 12. Batteriet med 4 st 15,2 cm tornpjäser.

Utredning 1911 föreslog att en ”Yttre linje” skulle tillkomma. Denna kom att sträcka sig i linjen Siarö-Galtholmen-Djuröarna-Örsundet och Fällström samt ett 30,5 cm M/16 haubitsbatteri vid Torsberg mitt på Värmdös norra del och ett haubitsbatteri 24 cm M/94 vid Lagnöberg. Den ”Yttre linjen” påbörjades under VK I och färdigställdes in på 1920-talet. 1925 års försvarsbeslut lade ner delar av ”den inre linjen” i Vaxholms fästning, d.v.s batterierna i kastellet, Rindö redutt med 12. Batteriet, Byviksfortet och Oscar Fredriksborgs fästnings batterier, medan några batterier skulle vidmakthållas.

De två haubitsbatterierna Torsberg (TB, 30,5 cm haubbatt m 4 pj M/16) och Lagnöberg (LB, 24 cm haubbatt M/94 m 4 pj) ingick inte i en spärr utan  var fristående  och direkt underställda Chefen för VF.

Batteri Torsberg (TB)

Det byggdes  vid mitten av 1920-talet och var grupperat nära  Hemmesta vägskäl på norra Värmdö. Uppgiften var att försvåra framträngande mot Stockholm både från norr och söder om Värmdö. Pjäserna var grupperade i en fyrkant och stod i öppna pjäsbrunnar. Dessa var förbundna med tunnlar mellan vilka det gick flera skepp. Skottvidden var ca 20000 meter.

Vid inledningen av VK II nedmonterades batteri Torsberg för att återuppbyggas i västra Blekinge som batteri Ryssjön. Efter batteriet hade flyttats kunde den stora berganläggningen återanvändas som stabsplats. 

Batteri Lagnöberg (LB)

Batteriet byggdes  på norra delen av västra Lagnö under slutet av 1920-talet. Pjäserna utgjordes av 4 st haub M/1894 i vallavettage i öppna värn. Skottvidden var endast ca 8000 m.

Uppgiften var att försvåra framträngande genom Furusundsleden.

Pjäserna hade tidigare ingått i 21. Batteriet på Rindö. Batteriet utgick  efter VK II , främst beroende på kort skottvidd och låg eldhastighet. Två av batteriets pjäser finns hos Vaxholms museum.

Havsbandslinjen byggs ut

Efter VK I ansåg man det osannolikt att stora örlogsfartyg skulle intränga i den inre skärgården. Istället skulle fasta spärrar anläggas vid de viktigaste infartslederna till Stockholms skärgård. En uppbyggnad av fast kustartilleri längre ut i skärgården efterfrågades av Flottan för att de skulle erhålla skydd innanför skärgårdsbarriären. 1933 lämnade Marinstaben förslag om att bygga tungt artilleri på Söderarm, Korsö, Mellsten och Öja (Landsort). Havsbandslinjen påbörjades omgående och pjäser från bl.a. Vaxholms fästning inklusive Oscar Fredriksborg grupperades i Havsbandslinjen.

  • Två 21 cm kanoner byggdes på Hamnskär, ursprung pansarskeppet Svea
  • Två 15 cm kanoner byggdes på Söderarm, ursprung från pansarbåten Göta
  • Två 15 cm kanoner byggdes på Korsö, ursprung pansarbåten Göta
  • Tre 15 cm pjäser M/98B i pansartorn från 12. batt vid Rindö Redutt flyttades till Landsort.

Härutöver planerades och byggdes ett stort antal strålkastare, minstationer och 57 mm:s batterier i sunden, bl.a. för försvar av mineringarna. Huvuddelen av dessa anläggningar var användbara vid VK II utbrott.

Batteri Hamnskär, Söderarm och Korsö erhöll vardera ytterligare en pjäs.

Sovjetunionens anföll Finland hösten 1939 och ett behov av att kunna spärra Ålandshav vid ett anfall österifrån uppstod. Batteri Roten byggdes och en minspärr upprättades mellan Understen och Märket. Roten byggdes 1940 och kunde bemannas samma år. Pjäserna utgjordes av fyra nya 15,2 cm M/40B pjäser från Bofors, ursprungligen beställda av Holland som kustartilleripjäser. Samtidigt påbörjade anläggandet av ett tungt batteri i södra skärgården på Järflotta för att förhindra inträngande mot Nynäshamn.  De tre självsänkande 24 cm kanonerna M/96 från Oscar Fredriksborg byggdes om och installerades i torn. Batteriet stod klart 1943. Den norra skärgården förstärktes genom att fyra 12 cm tornpjäser från Byviksfortet på Rindö flyttades till Lidö. Klart våren 1941.

Havsbandslinjens försvar förstärktes också successivt under VK II genom att ett stort antal lätta batterier för försvar av mindre inlopp anlades, t ex Långbälingssund och Järnholmssund vilka var in- och utloppsleder för flottan.

Havsbandslinjen byggdes 1935 – 45. I linjen kom att ingå 48 batterier, 15 minspärrtroppar och alla funktioner för ledning, mätstationer, strålkastare och luftvärn m.m.  samt sjö- och luftbevakning över hela Stockholms skärgård samt ett omfattande luftförsvar av Saxar- och Hårsfjärdsbaserna.

Vaxholms fästning (VF) omorganiserades 1942 till Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och var indelad i sektioner och spärrar.

Rotengruppen (stab på St Roten)

  • Spärren Roten; Ett 15,2 cm batt, två 57 mm batt
  • Spärren Vässarö – Singö: två 57 mm batterier och två mineringar

 

Tjockösektionen (stab på Hamnholmen, i Räfsnäs och på Tjockö. Sektionssjukhus på Fejan)

  • Spärren Arholma: ett 12 cm batt på Lidö, fyra lätta batterier, en minering
  • Spärren Söderarm: ett 21 cm batt på Hamnskär, ett 15 cm batt, fyra lätta batterier, en minering

Sandhamnssektionen (stab på Skarprunmarn, Sandhamn och Korsö. Sektionssjukhus på Runmarö)

  • Spärren Korsö: ett 15 cm batteri, fyra lätta batterier, en minering

Ornösektionen (stab på Ornö, sektionschef ur armén, sektionen ansågs vara en armésektion

  • Två lätta batterier

Nynässektionen (stab i Nynäshamn och på Järflotta. Sektionssjukhus i Nynäshamn)

  • Spärren Långbäling: tio lätta batterier, två mineringar
  • Spärren Mellsten: ett 15 cm batteri, nio lätta batterier, tre mineringar
  • Batteri Järflotta: 24 cm kanoner
  • Batteri Landsort: 15 cm kanoner
  • Spärren Askö: tre lätta batterier

Vaxholmssektionen (stab på Oscar-Fredriksborg. Sjukhus i Lillsved)

Dessa förband kvarstod från ”den inre linjen”-

  • Spärren Siarö: ett 15 cm batteri, ett lätt batteri, en minering
  • Spärren Ängsholmen: ett lätt batteri, två mineringar
  • Batteri Vindö-Skarpö: ett 15 cm batteri
  • Spärren Djurönäs: två lätta batterier

Inom Hårsfjärdsområdet fanns två batterier vilka lydde under chefen för basförsvaret. I detta ingick också ett stort antal luftvärnsbatterier med kaliber 40 mm till 10,5 cm.

Rörliga haubitsbatterier:

  • 15 cm haubitsbatteriet ingick i spärren Mellsten
  • 15 cm haubitsbatteriet ingick i spärren Siarö

Förband ur armén: Nio – tio landstormsbataljoner m.fl. ingick i VF/SK krigsorganisation. Vid övergång till SK tillkom en infanteribefälhavare med stab för att svara för arméförbandens utbildning m.m.

Krigsförbanden

Spärren Singö (Roten)

Spärren bestod 1941 av

  • Spärrstab
  • Batteri Roten
  • Batteri Vässarö
  • Batteri Råstensudde
  • Minspärrningen Råstensudde
  • Minspärrningen Vässarö
  • Sjöbevakningsavdelning

Batteri Roten (RN)(utgick ur kro 1992)

Försvarsstaben beslutade med anledning av det förändrade militärpolitiska läget under 1939 att ett batteri skulle anläggas på Roten. Batteriet skulle komma att få en strategisk uppgift. De fortifikatoriska arbetena var klara hösten 1940 och pjäser som var avsedda för Holland monterades. Batteriet lydde under en chef ur Armén – Singögruppen, men denna var endast sporadiskt organiserad varför spärrbatteri  RN fungerade som en självständig enhet. Batteriet hade långa tider högsta beredskap med en pjäs utan att någon egentligen visste varför.

Den 22 augusti 1940 beordrade CM att tre täckta värn för tre 57 mm kanoner skulle byggas på St Roten.

De tunga pjäserna bestod av fyra 15,2 cm kanoner M/40 B i lavett M/40 tillverkade av Bofors.

Batteriet hade fem mätstationer och sex oplatser och två 150 cm strålkastare.

Batteri Vässarö (VÖ)(utgick ur kro 1975)

Batteriet anlades 1942 på södra udden av Vässarö med huvuduppgift att förhindra inträngande genom farleden från SÖ förbi Jössan mot inloppet till Öregrund.

Pjäserna bestod av fyra 57 mm kanoner M/89 B i vallavettage M/00 uppställda i täckta värn  jämte kommandoplats, skyddsrum och ammunitionsdurk. En 8 cm lvksp dbl ingick i batteriet liksom en 60 cm strålkastare. 1961 byttes pjäserna till 7,5 cm kanon M/05-10

Batteri Råstensudde (RU)(ersattes 1965 av ett 7,5 cm batt M/57 serie 2)

Batteriet anlades 1941 på norra udden av Singö med huvuduppgift att förhindra inträngande mot Öregrundsgrepens södra inlopp.

Pjäserna utgjordes av fyra 57 mm kanoner M/89 B i vallavettage M/00 uppställda i täckta värn jämte kommandoplats, ammunitionsdurk och skyddsrum. Inom batteriets område fanns också en minstation för en kontrollerbar minering. Batteriet hade 8 mm lvksp dbl och en 60 cm strålkastare. Minstationens minering låg mellan Tärnören och Långgrund med minstation på Långgrund och syftstation på Singö.

Spärren Söderarm

Denna tillkom i samband med utbyggnaden av Havsbandslinjen. Spärren bestod då av spärrstab, de två nya batterierna HS och SA, det lätta batteriet på Lerskär samt minspärrning Lerskär. Senare tillkom batterierna Lidö, Långskär, Karskär och Otterkobbarna.

Spärrens huvuduppgift var försvar av huvudfarleden in mot Stockholm förbi Söderarm samt att spärra av Ålandshav i samverkan med Ålandshavseskadern.

Spärrren bestod 1940 av:

  • Spärrstab
  • Batteri SA
  • Batteri LI
  • Batteri HS
  • Batteri LÅ
  • Batteri KS
  • Batteri OK
  • Batteri LE
  • Minspärrning SA
  • Sjöbevakningsavdelning
  • Strålkastaravdelning med fem strlk

Batteri Söderarm (SA)(batteriet ersattes 1976 av ett 12/70 batteri)

Med kungligt brev i september 1933 beviljades medel ur den Palmqvistska fonden för uppsättande av ett 15 batteri i ”trakten av Söderarm”. På grund av hårda vintrar med mycket is kunde inte arbetena bedrivas vintertid. Under 1936 hade sprängningar för pjäser, skjutbordsrum och kommandoplats samt ett skyddsrum för spärrstaben fullbordats. Anskjutning av pjäserna genomfördes 1937.

Pjäserna grupperades på Tyvskär och utgjordes av två 15 cm kanoner M/98-36 i öppna pjäsbrunnar med splitterskyddande sköldar. Det fanns en 4 m inbas med skyddsrum.

Hösten 1939 påbörjades utbyggnad av en tredje pjäs varvid den fjärde tornpjäsen från 12. batteriet  på Rindö utnyttjades. Pjäsen var klar 1940. Batteriet var bemannat en stor del av kriget.

Inga bostäder fanns på ön utan bemanningen fick inhyras i fyr- och lotspersonalens hus på vindar och i andra lediga utrymmen. Efter pådraget 1940 tillfördes baracker som batteriets yrkeskunniga personal byggde. För sjöbevakning av det breda Söderarmsinloppet disponerades bogserbåten Viking (hjälpvedettbåt)

Pjäser:

1 och 2. Pjäs: 15 cm kanon M/98-36 i lavettage M/36, tillverkade av Bofors Gullspång, ursprung pansarbåten Göta

3. pjäs 15 cm kanon M/98 B i tornlavettage grp på Tyvskär, tillverkad av Bofors, ursprung 12. Batteriet på Rindö.

Eldledningsutrustningen utgjordes av skjutbord M/Ä-39, korrektionsbord M/31 A, korrektionslinjal M/Ä, obsbord M/35, vindtavla, 2 st lodbasmätare M/13 i fyrtornet, en 4 m inbas M/39, observationsinstrument M/37. Två 150 cm strålkastare på Hörnsten och Gisslingö samt en 90 cm på Österskär. I april uppfördes en skyddad mätstation för 4 m inbasmätare på Söderarm. Batteriet hade fem mätstationer och sex oplatser.

Batteri Hamnskär (HS)(utgick ur kro 1962)

Genom kbr i sept 1933 anvisades medel ur Palmqvistska fonden för ett 21 cm batteri på ”Styrjans Hamnskär”. Arbetena påbörjades 1935 men nedlades vintertid p.g.a. isläget. Batteriet bestod inledningsvis av två 21 cm kanoner M/98 i vallavettage med 90 m pjäslucka. Pjäsbrunnarna var öppna men försedda med splitterskyddande sköldar, Pjäserna ansköts sommaren 1939. Baracker hade byggts för mässar och utbildningsändamål. Den 13 april 1940 föreslog CM att batteriet skulle utökas med en pjäs.  Detta bifölls. Pjäsen var klar 1942. Batteriet sköt för sista gången i april 1962.

Pjäser:

  1. Pjäs, 21 cm kanon M/98, tillverkat 1901 av AB Bofors-Gullspång, ursprung pansarskeppet Svea
  2. Pjäs, 21 cm kanon M/98, tillverkat 1908 av AB Bofors, tidigare prov och reservpjäs hos Bofors
  3. Pjäs, 21 cm kanon M/98, tillverkat 1912 av Bofors-Gullspång, ursprung pansarskeppet Manligheten

Eldledningsutrustningen utgjordes 1939 av: korrektionsbord M/31, Korrektionslinjal M/Ä, obsbord M/35,orienteringsbord M/36, vindtavla, korrektionsbord för uppsättning och sidsättning, lodbasmätare M/13 (2st), 4 m inbas M/38, obsinstrument M/36 (2 st), obsinstrument M/37. Batteriet hade 1940 sex mätstationer och sju oplatser.

Batteri Lidö (LI)(utgick ur kro 1971)

Arbetet påbörjades hösten 1940 med flyttningen av 12 cm pjäserna från Byviksfortet (Batt B 1) till Lidö innanför Söderarm. Arbetet var klart hösten 1940. Batteriet organiserades första gången 1942. Ammunitionen var ”gammal” jagarammunition för vilka det saknades skjuttabeller och skalor. Genom påklistrade pappersskalor ordnades detta. Batteriet tilldelades två 25 mm lvakan M/32. Batteriet hade tre mätstationer och tre egna oplatser.

Pjäser: Fyra st 12 cm kanon M/97 från Batt B 1

Batteri Långskär (LÅ)(utgick ur kro 1960)

Batteriet var grupperat på stora Långskärs östra del, söder om Hamnskär och utgjordes av tre 8,4 cm kanoner M/94-00 i tornlavettage som tidigare varit uppställda i fort på Värmdö, fort nr 3 eller 5. Batteriet var klart vid midsommar 1941. Varje pjäs var en solitär insprängd i berget. Kommandoplatsen var grupperad bakom pjäserna.

Pjäser: 3 st 8 cm kanon M/94-1900 i tornlav M/1900. Pjäserna var tillverkade 1897 – 1904 av Bofors.

Pansartornen ingick i en beställning om 67 pansartorn avsedda för Bodens fästning och Värmdöforten vid Myttinge och Vreta.

Batteri Karskär (KS)(utgick ur kro ca 1960)

Batteriet byggdes 1940 på Karskär NÖ udde och bestod av en 57 mm kanon M/95 B. Pjäsen var uppställd i öppet värn. Batteriets uppgift var att förhindra inträngande söderifrån mot Yttre Hamnskär.

Batteri Otterklabbarna (Otterkobbarna)(OK)(utgick ur kro ca 1960)

Byggdes 1940 och utgjordes av fyra st 57 mm kanoner M/95 B uppställda i öppna värn av ovanlig konstruktion. Kommandoplats, beredskapsrum och durk var insprängda i berget bakom batteriet.

Batteri Lerskär (LE)(utgick ur kro 1974, ersatt av batteri SA 2 (7,5 cm M/57 serie på Båtskären)

Batteriet byggdes 1940 och utgjordes av tre 57 mm kanoner M/89 B, tillverkade av Finspång. Det fanns två täckta värn av egendomlig konstruktion samt ett öppet vallavettage och en enkel kommandoplats och durk. Minstationen i huvudleden byggdes 1940.

Spärren Arholma (AH)

Denna organiserades 1940 för försvar av inloppen norrifrån mot Björkö och Lidöfjärdarna. Fyra lätta batterier byggdes under 1940 och en kontrollerbar minering tillkom i Arholmaleden (Minspärrningen AH).

Spärren bestod i slutet av 1940 av följande enheter:

  • Spärrstab
  • Batteri Arholma (AH)
  • Batteri Arholma Granö (AG)
  • Batteri Villösan (VL)
  • Minspärrning AH
  • Sjöbevakningsavdelning

Minspärrningen var utlagd mellan Arholma och Björkö. Minstation på Svedudden.

Batteri Arholma (AH)(utgick ur kro 1960, ersatt ca 1965 av batt AH 10,5 cm batt M/50, utgick ur kro 2000))

Detta anlades 1941 på Arholma NV udde (Skvallerhamn) med uppgift att förhindra inträngande norrifrån genom farleden från Simpnäsklubb mellan Arholma och Björkö mot Norrtälje. Batteriet bestod av tre 8,4 cm tornpjäser flyttade från Myttinge och Vretaforten på Värmdö. Pjäserna sprängdes in i berg med skyddsrum och ammunitionsdurkar samt kommandoplats. Batteriet hade en 150 cm strålkastare.

Pjäser: 8,4 cm kanon M/94-00 i tornlavettage M/1900, tillverkade i Finspång 1895

Batteri Arholma-Granö (AG)(utgick ur kro 1968)

Anlades 1940 på Arholma-Granö med uppgift att förhindra norrifrån inträngande fartyg att bryta igenom mot Norrtälje och Lidöfjärden.

Batteriet bestod ursprungligen av fyra 8,4 cm kanoner i vallavettage/pivålavettage uppställda i täckta värn jämte kommandoplats. Minstationen var belägen söder om batteriet.

Pjäserna byttes mot slutet av kriget mot 57 mm kanoner M/99 som placerades på en förhöjningskon.

Pjäser: 8,4 cm kanon M/81 i kasemattlavettage M/93 eller vallavettage M/94 tillverkade 1883 av Bofors. Efter kanonbyte 1944-45 bestod de av 57 mm kanon M/99 tillverkade 1944 av Bofors.

Batteri Stridsholmen (SH)(utgick ur kro 1968)

Anlades 1941 på Stridsholmens norra udde med uppgift att förhindra inträngande genom farleden mellan Arholma och Idö. Batteriet bestod ursprungligen av två 8 cm kanoner i kasemattlavettage i öppna värn med skyddad kommandoplats och ett skyddsrum. Senare, 1944(?) byttes pjäserna mot 57 mm kanoner.

Pjäser: 8 cm kanon M/81 i kasemattlavettage, tillverkade 1883 av Bofors.

Batteri Villösan (VL)(utgick ur kro ca 1960)

Det var ett av kustartilleriets minsta batterier. Det anlades 1942 på Villösans norra udde med huvuduppgift att förhindra inträngande genom farleden mellan Arholma och Ovanskär mot Lidöfjärden. Batteriet utgjordes av en 57 mm kanon i ett stort fyrkantigt täckt värn. En vattencistern anlades samtidigt.

Pjäs: 57 mm kanon M/95 B i kasemattlavettage M/95.

Spärren Korsö (KO)

Spärren bestod 1942 av följande enheter:

  • Spärrstab
  • Batteri Korsö (KO), 15,2 cm batt med 4,40 mm lvakanbatt
  • Batteri Korsöhals (KH), 57 mm batt med en 8 cm lvksp
  • 8 cm kanbatt
  • Batteri Sandö Oxudde (SO)
  • Batteri Skarprunmarn 1 (SR 1)
  • Batteri Skarprunmarn 2 (SR 2)
  • Batteri Vindö-Skarpö (VS)
  • Minspärrning 12
  • Sjöbevakningsavdelning med fyra strålkastare

De två batterierna på Korsö och minspärrningen tillkom 1939. Övriga batterier tillkom 1940-41. Batteri VS tillfördes spärren Korsö 1941. Uppgiften för spärren var att försvara inloppen till Stockholm förbi Sandhamn. Spärren var bemannad hela kriget.

Spärren hade fyra egna strålkastare varav en (Korsöhals) med lyssnarapparat. Mineringen gick från V Sandön över stora farleden med minstation på Sandön.

Batteri Korsö (KO)(utgick ur kro 1992)

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle för Korsö-Sandhamnsinloppet anläggas ett 15 cm kanonbatteri om två pjäser och ett 57 mm batteri om tre pjäser och kontrollerbar minering. Batteriets två pjäser med 50 m lucka var i stort sett anlagda hösten 1937. Pjäserna var f.d. fartygskanoner M/98-36 som till en början endast hade frontalt skydd och var grupperade i öppna brunnar. Eldledningen var enklast tänkbara med en lodbasmätare M/13 överst i Korsötornet och ett korrektionsbord i tornets bottenvåning. Durkar och beredskapsrum fanns i pjäserna. Ammunitionen utgjordes av spränggranater samt stål- och halvpansargranater. Luftvärnet utgjordes 1939 av två 8 mm lvksp/dbl. Pjäsantalet utökades 1941-42 till fyra och eldledningsplatsen förbättrades. En skyddad s-plats och en kommandoplats med en 4 m inbas tillkom liksom en mätstation med vågbas M/39 och skjutbord M39. Sista krigsåret tillkom den första spaningsradarn och eldledningsradarn. Luftvärnet förstärktes successivt, först med en 25 mm lvkantropp och senare ersatt med en 40 lvkantropp M/36. Batteriet hade till en början en 150 cm strålkastare och flera tillkom senare.

Pjäser: 15 cm kanon M/98-36 lavettage M/36, tillverkade av Bofors-Gullspång

Pjäs 1 och 2: ursprung pansarbåten Göta

Pjäs 3 och 4: ursprung pansarbåten Wasa

Batteriet hade fem mätstationer och sex oplatser.

Batteri Korsö Hals (KH)(utgick ur kro 1975)

Började anläggas 1937. Det bestod ursprungligen av två 57 mm kanon M/89 B i öppna värn. Batteriet utökades 1941 till tre pjäser och täckta värn byggdes. Batteriet hade en 8 mm lvksp dbl. 1960 ersattes batteriet med ett 7,5 cm batteri M/05-10

Batteri Sandö Oxudde (SO)(utgick ur kro ca 1970)

Anlades våren 1942 med två 57 mm kanon M/95 D i hjullavettage. De ersattes senare med fyra pjäser i halvtäckta värn.

Batteri Skarpö Runnmarn 1 (SR 1)(utgick ur kro 1975)

Anlades 1942 på norra delen av Skarp Runnmarö med uppgift att bekämpa fartyg som forcerat Sandöinloppet för att tränga in mot Kanholmsfjärden.

Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 B i täckta värn.

Batteri Skarpö Runnmarn 2 (SR 2 )(utgick ur kro 1975)

Anlades 1942 på södra delen av Skarp Runnmarö med uppgift att bekämpa fartyg som forcerat Sandhamnsinloppet och styrt syd om ön.

Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 B i täckta värn.

Batteri Vindö-Skarpö (VS)(utgick ur kro 1959)

Anlades på Vindö-Skarpö 1927 som en yttre försvarslinje till Ängsholmsfortet. Det utgjordes av två 15 cm kanoner M/98 från pansarskeppet Dristigheten. De var uppställda i öppna värn och hade frontal pansarsköld.

Batteriet ingick till en början i spärren Ängsholmen men överfördes 1940 till spärren Korsö. Batteriet ingick 1938 i den s.k. Vindösektionen som omfattade förband vid Ängsholmen, Djurönäs och Vindö-Skarpö.

Pjäser: 15 cm kanon M/98 i vallavettage M/98-27, tillverkade av Bofors-Gullspång. Ursprung från pansarskeppet Dristigheten.

Batteriet hade två 40 mm lvakan M/36 samt två 8 mm lvksp dbl. Batteriet hade fyra mätstationer (1940) och en strålkastare (Iglokobb).

Spärren Långbäling (LB)/Ornösektionen

Spärren tillkom vid krigsutbrottet 1939 i samband med att två lätta batterier anlades vid Långbäling. Senare anlades batterier på Ornö och Utö som också underställdes spärren. Kontrollerbara mineringar utlades i sunden mellan Ornö och Utö. Spärrens uppgift var försvar av de för flottan viktiga lederna genom Långbäling- och Järnholmssund norr om Utö.

Spärrens förband utgjordes vid krigsslutet av:

  • Spärrstab
  • Batteri OR 1
  • Batteri OR 2
  • Batteri LB 1
  • Batteri LB 2
  • Batteri UT 1
  • Batteri UT 2
  • Batteri UT 3
  • (Batteri MR)
  • Minspärrning LB 1 och LB 2
  • Strålkastaravdelning
  • Sjöbevakningsavdelning

Härutöver fanns mellan Utö och Nåttarö följande batterier:

  • Batteri Ålö (ÅL)
  • Batteri Rånö (RÅ)

Batteri Ornö 1 (OR 1)(utgick ur kro ca 1970)

Anlades 1940 vid Norrnäsudd med uppgift att delta i försvaret av farvattnen öster och norr Ornö – Huvudskärsleden, landstigning på Ornö m.fl. öar dels efter fiendens landstigning på Kymmendö, Fiversättraön och Nedfjärd, delta i förhindrandet av fiendens vidare framträngande. Batteriet utgjordes av tv 8,4 cm kanoner M/94-00 i tornlavettage M/00 flyttade från Värmdöforten jämte kommandoplats i två bergrumsanläggningar.

Batteri Ornö 2 (OR 2)(utgick ur kro ca 1970)

Anlades 1941 på Ornö (udden OSO Ornö kyrka) med uppgift dels att delta i försvaret av farvattnen Ö om Ornö – Huvudskärsleden, dels efter fiendens landstigning delta i förhindrande av fiendens vidare framträngande. Batteriet bestod av två 8,4 cm kanoner M/81 i kasemattlavettage M/93 flyttade från Värmdöforten.

Batteri Långbäling 1 (LB 1)(utgick ur kro 1971)

Anlades 1940 på Långbälings norra udde med uppgift att förhindra inträngande genom norra Långbälings sund. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/89 i öppna värn, kommandoplats och ammunitionsdurk.

Batteri Långbäling 2 (LB 2)(utgick ur kro 1968)

Anlades 1940 på södra udden av Långbäling med uppgift att förhindra inträngande genom Järnholmssund och att försvara den kontrollerbara mineringen LB 1 och det marina hindret i den för flottans fartyg viktiga farleden in till Mysingen och Hårsfjärden. Batteriet utgjordes av tre 57 mm kanoner M/99 i torn M/00, flyttade från batteri B 2 i Byviksfortet.

Batteri Utö 1 (UT 1)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1940 på Utö norra udde (Stångudden) med uppgift att tillsammans med batteri LB 2 förhindra inträngande genom Järnholmssund mot Mysingen samt försvara den kontrollerbara mineringen LB 2 och det marina hindret i sundet. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 B i kasemattlavettage i öppna värn, kommandoplats och ammunitionsdurk. Minstationen var belägen i anslutning till batteriet. Batteriet disponerade en 150 cm strålkastare.

Batteri UTÖ 2 (UT 2)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1940 på Utö östra sida vid Hamnudden med uppgift att förhindra landstigning på Utö. Batteriet utgjordes av två 8,4 cm kanoner M/94-00 i tornlavettage M/00 flyttade från Värmdöforten. Batteriet var insprängt i två bergfort och hade kommandoplats och ammunitionsdurkar i forten. Batteriet disponerade en 60 cm strålkastare.

Batteri Utö 3 (UT 3)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1940-41 på Utö sydöstra del och skulle förhindra inträngande i sundet mellan Utö och Ålö samt landstigning på Utö södra del.  Batteriet skall ursprungligen ha bestått av två 8,4 cm kanoner M/94 i pansartorn men ändrades till två 57 mm kanoner i öppna värn med kommandoplats.

Batteri Ålö (ÅL)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1940 – 41 på Ålö (Kasthälls udde) med uppgift att förhindra inträngande mot Ålö – Rånö. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 B i kasemattlavettage i öppna värn och kommandoplats.

Batteri Rånö (RÅ)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1941 på Rånö kapelludde med uppgift att förhindra inträngande genom Kapellsundet och förhindra landstigning på Rånö. Batteriet bestod av en 57 mm kanon M/95 B i kasemattlavettage och kommandoplats.

Batteri Måskär (MR)(utgick ur kro ca 1968)

Batteriet anlades 1942 (?) på en liten ö vid södra Ornö med uppgift att förhindra framträngande genom Ornö Gatt. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 B och kommandoplats.

Spärren Mellsten (MS)

Spärren organiserades vid krigsutbrottet 1939 med de då klara batterierna M 1 och M 2 samt minspärrningen. Ett provisoriskt batteri med 57 mm kanoner M/95 (hjullav) grupperades på Yttre Gården i december 1939.

Spärrens uppgift var att försvara inloppen söderifrån mot Nynäshamn. Spärren ingick i Nynässektionen. Spärren var den största inom VF och dess huvudenheter var bemannade hela kriget.

Spärren Mellsten bestod i februari 1942 av följande enheter:

  • Spärrstab
  • Division MS 1
    • Divstab
    • Batteri M 1 med 3,40 mm lvakanbatt, 49. 40 mm lvakanbatt,

Tre 20 mm lvakan, två 8 mm lvksp

  • Batteri M 2
  • Batteri M 3
  • Batteri Nåttarö (NÅ)
  • Batteri Gjusskär (GS)
  • Batteri Yttre Gården (YG)
  • Batteri Vallringen (VR)
  • Batteri Vänsviksudd (VD)
  • Batteri Strömskär (SS)
  • Batteri Norra Stegholmen (NS)
  • Division MS 2
    • Divstab
    • Minspärrningen C
    • Sjöbevakningsavd med 5 150 cm strålkastare (Nåttarö Hals, Mellsten, Norrholmen, Yttre Gården, Viksten), två 90 cm strlk (Nåttarö S udde, Måsknuv; två 60 cm sstrlk (Vallringen, Vänviksudd); hydrofonstn (Mellsten)
    • Minspärrningen bestod av tre mineringar; Norrholmen – Klövsten (Minstn Norrholmen); Måsknuv – Ramklövsten (Minstn Måsknuv); Ramklövsten – Rödkläppen (Minstn Rödkläppen)

Batteri Mellsten (M 1)(utgick ur kro 1978)

De förberedande arbetena för anläggning började antagligen 1933. Batteriet skulle omfatta tre 15 cm kanoner med utnyttjande av äldre ombyggda fartygspjäser. I rapport från 1937 anges att utbyggnaden har påbörjats. En pjäs pågår och en är i stort klar. Kommandoplats och skjutbordsrum är i stort klara. Pjäserna levererades 1938. Batteriet bemannades för första gången vid krigsutbrottet 1939. Elektricitet saknades helt, erhölls först hösten 1941.

Pjäser: 15 cm kanoner M/98-34, lavettage M/34

Pjäs 1, ursprung pansarbåten Göta

Pjäs 2 och 3, ursprung pansarbåten Thule

Batteri M 2 (utgick ur kro 1975)

Beslut om anläggande av ett lätt batteri fattades 1937 och arbetena påbörjades. Batteriet skulle bestå av två 57 mm kanoner M/99 i öppna värn. Inbyggnad i täckta värn påbörjades vintern 1939-40. Batteriet rustades vid krigsutbrottet. Batteriet ersattes  1969 av ett 7,5 cm batt M/05-10 i täckta värn.

Batteri M 3 (utgick ur kro 1971)

Batteriet anlades 1938 på Mellstens NÖ udde. Batteriet skulle bestå av två 57 mm kanoner M/99 i öppna värn. Vintern 1939-40 påbörjades inbyggnad av pjäserna i täckta värn. Batteriet rustades vid krigsutbrottet.

Batteri Yttre Gården (YG), senare batt MS 4

1939 beslöts att ett provisoriskt batteri skulle grupperas. Pjäserna var två 57 mm kanoner M/95 på hjul. Sommaren 1940 var ett fast batteri klart med två täckta värn och en 90 cm strålkastare.

Pjäser: 57 mm lvkanon M/16 tillverkade 1916 av AB Bofors-Gullspång.

Batteri MS 4 (utgick ur kro 1997)

Batteriet utgjordes av ett 7,5 cm batt M/57, serie 3 med gruppering på Yttre gården. Anlagt 1973.

Batteri Mörtö Bunsö (MB)(utgick ur kro 1995)

Utgjordes av ett lätt batteri 7,5 cm M/57 serie 1, byggt 1962

Batteri Nåttarö (NÅ)(utgick ur kro 2000)

Batteriet anlades på Nåttarö Hals i oktober 1939. Batteriet omfattade två 57 mm kanoner M/89 B i vallavettage i öppna värn, kommandoplats och ammunitionsdurk. Batteriet var klart i maj 1940. Värnen byggdes senare om till täckta värn. Batteriet ersattes 1958 av ett 10,5 cm batt M/50. Detta batteri hade troligen den största berganläggningen inom SK. Vid skjutning med 2. Pj den 17 maj 1984 inträffade en olycka varvid en värnpliktig omkom.

Batteri Bodskär (BR) (utgick ur kro 2000)

Utgjordes av ett 10,5 cm batt M/50. Byggdes 1959

Batteri Gjusskär (GS)(Utgick ur kro ca 1960)

Batteriet anlades 1940 på Gjusskär på insidan av Nåttarö med uppgift att försvara Danziger Gatts norra del och medverka vid försvaret av mineringen i gattet. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/95 med kommandoplats och skyddsrum

Batteri Strömskär (SS)(utgick ur kro ca 1960)

Batteriet anlades 1941 på Strömskär med uppgift att bekämpa snabbgående fartyg som framtränger från söder mot Nynäshamn – Gårdfjärden. Batteriet  

bestod av två 57 mm kanoner M/95 D i täckta värn med kommandoplats.

Batteri Vallringen (VR)(utgick ur kro ca 1960)

Batteriet anlades 1941 på ön Vallringen, norra udden av Nåttarö med uppgift att bekämpa fartyg som försöker intränga genom sunden norr om Nåttarö och förhindra landstigning på norra Nåttarö. Batteriet bestod av två 57 mm kanoner M/95 B i täckta värn och kommandoplats.

Batteri Vänviksudd (VU)(utgick ur kro ca 1960)

Batteriet anlades 1941 på Vänviksudd på mellersta östra delen av Nåttarö med uppgift att förhindra landstigning på Nåttarö. Batteriet bestod av två 57 mm kanoner M/95 B i täckta värn och kommandoplats.

Batteri Norra Stegholmen (SH)(utgick ur kro ca 1960)

Batteriet anlades 1941 med uppgift att bekämpa fartyg som norrifrån försöker tränga in mot Nynäshamn.

Batteriet bestod av två 57 mm kanon M/95 B i täckta värn och kommandoplats.

Batteri Järflotta (JF)(utgick ur kro 1962)

Den 5 augusti 1940 gav CM anvisningar angående platser för pjäser, kommandoplats, skjutbordsrum och skyddsrum för alla. Tre stora berganläggningar planerades. Batteriet skulle bestå av tre ombyggda 24 cm pjäser M/95 från Oscar Fredriksborgsfortet. Lavettagen skulle bli vallavettage med splitterskyddande torn. Bygget blev klart sommaren 1942.

Den 18 augusti 1948 inträffade en svår sprängningsolycka vid den 2. Pjäsen varvid 9 personer omkom. Vid en teknisk skjutning sprängdes pjäsens mekanism. Pjäsen reparerades efter olyckan.

Batteriet hade en 40 mm lvakan M/36 dbl och två 40 mm lvakan M/36 samt tre 20 mm lkvakan.

Pjäser: 24 cm kanon M/90 och 92 i vallavettage M/40. Eldrören hade 1939 skjutit 70, 131 respektive 98 skott.

Batteriet hade tre mätstationer inbas, två st kort vågbas och 7 st oplatser.

Efter batteriet lagts ner utnyttjades berganläggningen som stabsplats.

Spärren Askö

Denna anlades i samband med utbyggnaden av Havsbandslinjen. Det medelsvåra batteri Landsort blev huvudförbandet. Inloppet till Södertälje försvarades av de två lätta batterierna Askö östra och Kolgårdsholmen. Under 1940 tillkom batteri Askö östra medan batteri Askö västra byggdes 1941. Spärrens huvuduppgift var försvaret av inloppet till Södertälje.

Spärren bestod 1940 av:

  • Spärrstab
  • Batteri LO
  • Batteri AV
  • Batteri AÖ
  • Batteri KN
  • Minspärrning AÖ
  • Sjöbevakningsavdelning
  • Strålkastaravdelning med två egna strålkastare
    • Kolgårdsholmen – 150 cm
    • Askö – 150 cm

Minspärrningen gick mellan Askö och Kolgårdsholmen med minstationer på Kolgårdsholmen och Tuvskär.

Batteri Landsort (LO)(utgick ur kro 2000)

Enligt Kungl. Maj:t beslut i september 1933 skulle ett medelsvårt batteri anläggas på Landsort med utnyttjande av tre 15 cm tornpjäserna i batteriet vid Rindö redutt (12. Batt). Pjäsplatserna var i stort sett klara hösten 1937. Hösten 1938 under ”Münchenkrisen” var batteriet bemannat för första gången. Eldledningen var då provisorisk. Batteriet var nedsprängt i berg och hade kommandoplats, skjutbordsrum och ammunitionsdurkar i anslutning till pjäserna och skyddsrum. Det var 1939 det bäst skyddade och modernaste batteriet i VF.

Batteri LO bröts 1942 ut ur spärren och underställdes sektionschefen direkt. Batteriet tilldelades då 13. 40 mm lvakanbatt, en sjöbevakningsavdelning och två 150 cm strålkastare samt en hydrofonstation på Landsort.

Pjäser: 3 st 15 cm kanon M/98 B i tornlavettage M/1900 A. De var tillverkade 1900 av Bofors, ursprung 12. Batteriet på Rindö

Batteriet hade två mätstationer inbas, en lodbas och en kort vågbas samt fyra oplatser .

Batteri LO ersattes  1976/77 av ett 12/70 batteri

Batteri Kolgårdsholmen (KN)(utgått ur kro  1997)

Anlades 1938 – 39 på Kolguskär eller Kolgårdsholmen med uppgift att förhindra inträngande mot Södertälje samt att skydda mineringen mellan Kolgårdsholmen och Trikubbarna. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanoner M/99 i öppna värn som 1941 blev täckta värn. Det fanns kommandoplats, ammunitionsdurk och beredskapsrum. Minstationen anlades 1939.

Pjäser: 57 mm kanon M/99

  1. Pjäs, tillverkad av Stockholms Vapenfabrik, ursprung batteri Örströmmen
  2. Pjäs, tillverkad av Stockholms Vapenfabrik , ursprung batteri O 12

Batteri KN ersattes 1965 av ett 7,5 cm batt M/57 serie 1.

Batteri Askö Östra (AÖ)(utgick ur kro ca 1965)

1939 grupperades tillfälligt ett rörligt 57 mm batteri på Askö. Ett fast batteri anlades 1940 på Askö östra strand (Örudden) med uppgift att förhindra inträngande samt skydda mineringarna mellan Askö och KN. Batteriet utgjordes av två 57 mm kanon M/99 i täckta värn med kommandoplats och skyddsrum. En 150 cm strålkastare mellan batterierna utnyttjades gemensamt.

Batteri Askö Västra (AV)(utgick ur kro ca 1965)

Anlades 1941 vid Askö Oxeludde med uppgift att förhindra landstigning på Askö. Batteriet utgjordes av fyra 57 mm kanoner M/95 D i ett stort sammanhängande värn, som även inrymde durk och beredskapsrum. Två pjäser kunde verka i riktning mot Örudden och två var vända i västlig riktning för flankering längs stranden. Batteriet hade en 8 mm lvksp dbl.

Spärren Ängsholmen (utgick ca 1960)

Denna upprättades under VK I med huvudanläggning på Ängsholmen, Ängsholmsfortet klart 1920. Spärren hade till uppgift att försvara inloppet från Kanholmsfjärden mot Vaxholm. Omkring 1927 anlas ett 12 cm batteri om två pjäser på Strömmingsholmen innanför Ängsholmen.

Spärren bestod 1938 av följande enheter:

          –    Spärrstab

          –     Division ÄH 1

                  *  Batteri SH

                  * Batteri Ä 1

                  * Batteri Ä 2

                  * Batteri Ä 3

            –   Division ÄH 2

                    * Divisionsstab

                     * Minspärrning

                     * Sjöbevakning

                     * Strålkastare (två 90 cm)

Batteri Ä 1: Två 15 cm kanon M/98, tornlavettage M/99, ursprung pansarbåten Svea

Batteri Ä 2: Två 57 mm kanoner M/99

Batteri Ä 3: Två 57 mm kanoner M/99 (senare till batt M 2)

Batteri M 4: Två 57 mm kanon M/99 (senare till batt M 3)

Batteri Strömmingsholmen (SH): Två 12 cm kanoner M/94; pjäserna flyttades 1939 till batt SE på Gotland.

Till spärren Ängsholmen kan också räknas några lätta batterier som försvarade inloppen från norr mot Sandöfjärden; Batteri  Örsö (ÖR) om en 8,4 cm kanon och batteri Karklö (KL) om två 57 mm kanoner grupperade på Örsholmen.

Spärren Siarö (SÖ) (utgick ur kro 1973)

Denna försvarade inloppet genom Furusundsleden och ingick den ”Yttre linjen”. Den upprättades under VK I med huvudanläggning på Siarö – Siaröfortet som blev klart 1920.

Spärren bestod 1937 av följande enheter:

  • Spärrstab
  • Division SÖ 1
    • Divisionsstab
    • Batteri SU
    • Batteri S 1
    • Batteri S 2
    • Batteri S 3
  • Division SÖ 2
    • Divisionsstab
    • Minspärrning
    • Sjöbevakningsavdelning
    • Strålkastaravdelning med en 150 cm strlk och en 90 cm strlk

Batteri SU (Siaröudd): Två 15 cm kan M/98, vallavettage M/98-27 och M/99-27, ursprung pansarbåten Svea och pansarskeppet Dristigheten, 1939 överfört till batteri TE.

Siaröfortet:

Batteri S 1: två 15 cm kan M/98 i tornlav M/99, ursprung pansarbåten Svea

Batteri S 2: Två 57 mm kan M/99

Batteri S 3: Två 57 mm kan M/99

Samtliga batterier lades ner efter VK II. 1942 ingick 22. 40 mm lvakanabtt i spärren SÖ jämte två 8 mm lvksp.

Spärren Djurönäs (utgick ur kro 1940)

Anordnades redan i början av 1920-talet med uppgift att förhindra inträngande mot och genom Älgöfjärden, mellan Stavsnäs och Djurö.

Spärren bestod 1939 (1942) av:

  • Spärrstab
  • Batteri D 1
  • Batteri D 2
  • Två 20 mm lvakan
  • Minspärrningen DN
  • Sjöbevakningsavd med strålkastere

Batteri D 1

Anlades 1927 på Kvarnholmen. Det bestod av två 12 cm kanoner M/94. Batteriet hade två 20 mm lvakan. Det fanns en 2 m inbasmätare M/20.

Pjäserna flyttades till Siarö.

Batteri D 2

Anlades 1927 på Kvarnholmen och utgjordes av två 57 mm kanoner M/99 i vallavettage M/1900 i öppna värn.

Minspärrning DN

Kontrollerbar minering mellan Kvarnholmen och Djurö med minstation på Kvarnholmen.

Spärren Fällström (utgick ur kro 1938)

Denna lades ner omkring 1938 och bestod av:
Batt F 1: Två 15 cm kanoner M/98, senare två 12 cm kanoner M/94 från flottan

Batt F 2: Två 57 mm kanoner M/99

Hårsfjärdsområdet

Batteri Muskö (MU)(utgick ur kro ca 1960)

Beläget vid Skramsösund och bestod av en 57 mm kanon M/95 B i öppet värn

Batteri Stenholmen (SH)(utgick ur kro ca 1960)

Var grupperat på ön St Stenholmen mellan Vitsgarn och Oxnö i det norra inloppet till Hårsfjärden. En 8 cm kanon M/81 och ett 57 mm batteri om två pjäser. Båda batterierna (MU och SH) lydde under chefen för basförsvaret, dvs Chefen för II luftvärnsdivisionen

Luftvärnsförband för skydd av flottans krigsankarplatser 1941 - 1945

Saxarfjärden (Norr om Vaxholm, öster om Åkersberga))

1941

Alarmeringscentral på St Saxaren

7,5 cm lvkanbatterier – 2 st

40 mm lvakanto m /36, 2 pjäser 8 st

40 mm lvakanavd M/36 dblpj 1 st

Efterhand tillfördes strålkastare och lyssnarapparater

1945

Lvdivisionsdetachementet

10,5 cm batterier 3 st

7,5 cm kanbatterier 2 st

Ledarstrålkastare:  7 st

Följestrålkastare: 10 st

Lvakantroppar 40 mm:  9 st

Lvakanavd 25 mm: 4 st

Luftbevakningsstationer: 3 st

Lyssnarplatser 7 st

 

Hårsfjärdsbasen

1941

7,5 cm kanbatt M/15 2 st

40 mm lvakanto M/36 2 pjäser,  6 st

40 mm lvakan M/36 dblpj,  4 st 

Efterhand tillfördes strålkastare och lyssnarapparater

I juni 1944 tillfördes tre st 10,5 cm lvkanbatt M/42

 

1945 utgjordes Lvdiv sammansättning i Hårsfjärdsbasen av:

Lvkanbatterier

10, 5 cm M/42 3 st batterier

7,5  cm 2 batterier

Lyssnarplatser (enbart lyssnarapparater): 9 st

Ledarstrålkastarebatteri: 7 st

Lvakantroppar/avd 40 mm: 13 st

Lvakanavdelningar 25 mm : 7 st

Följestrålkastarbatteri:  10 st

Luftbevakningsstationer: 7 st

Spärrballongpråmar: 6 st

Det fanns även luftförsvarsplaner för övriga fjärdar som kunde utnyttjas som alternativa krigsankarplatser, t ex Granhamnsfjärden, Fjällångsfjärden, Björköfjärden och Ingaröfjärden.

Detaljerade förbandsförteckningar och grupperingsplatser framgår av Sobéus, Urban: Kustartilleriets luftvärn i Stockholms skärgård 1933 – 1945.

Kustartilleriets fasta krigsorganisation från 1960-talet och deras indelning

Kustartilleriets förband indelades från början i sektioner och spärrar. 1956 ersattes dessa begrepp av KA-brigad, Spärrbataljon och Spärrkompani.

Kustartilleriförsvaren hade taktisk ledningsuppgift för förband som var grupperade inom eget område. Angivna förband som var grupperade utanför kustartilleriförsvarens område förvaltades av dessa och leddes av annan taktisk chef.

P.g.a. ändrade marinkommandogränser överfördes Spärrbat Gävle (GE) till MKO 1995

SK krigsorganisation 1962 var:

Spärrbat Roten (RN) Stab på Singö

RN: Tungt batt, 4 st15,2 cm pj m/41 i täckt värn, 1940, utgått 1992

RU: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 2, 3 st tpj, Råstensudde 1966, utgått 2000

RN 4: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 3, 3 st tpj, Sydöstra Singö, 1972, utgått 1997

VÄ: Lätt batt 3 pj 7,5 cm M/05-10, Vässarö 1961, utgått 1975

En minspärrtropp

5. kabatt 15,2 M/37

1. Kustartilleribrigaden (KAB 1), stab på Hamnholmen)

Spärrbat Arholma (AH)

AH : Tungt batt 10,5 cm m/50, 2 st tapj, 1960,  utgått 2000, en pjäs bevarad som museum

Två minspärrtroppar

Spärrbat Söderarm (SA), Stab på Hamnskär

SA 1: Tungt batt 15,2 cm m/98, tre pjäser i torn och brunn, 1938/39, ersatt 1976 av Tbatt 12/70, 3 st tpj m/70, grp på tre öar, utgått 2000

SA 2: Lätt batt 7,5 cm m/57 serie 3, 3 tpj, Båtskären, 1974, utgått 1997

LÅ: Lätt batt 7,5 cm m/57 serie 2, 3 tpj, Långskär, 1968, utgått 1997

GI: Lätt batt 7,5 cm m/57 serie 3, 3 tpj, Gisslingö, 1970, utgått 1997

Två cykelskyttebataljoner m.fl. förband ur Armén samt

1. Skärgårdsbataljonen ur hemvärnet

2. Kustartilleribrigaden (KAB 2), stab på Rindö

 Spärrbat Korsö (KO)

KO 1: Tungt batt 15,2 cm m/98, 4 pj i brunn, Korsö, 1937/38 och 1941/42, utgått 1992

KO 2: 7,5 cm batt m/57, serie 3, Vindalsö, 1975, utgått 1997

KH: Lätt batt, 3 st pj 7,5 cm m/05-10, Korsö Hals,1958, utgått 1975

En minspärrtropp

Två kustjägarkompanier

Två lätta robotbatterier

En cykelskyttebataljon m.fl .lokalförsvarsförband ur Armén

2. Skärgårdsbataljonen ur Hemvärnet

3. Kustartilleribrigaden (KAB 3), stab på Järflotta

Spärrbat Ornö (ON)

NÅ: Tungt batt 10,5 cm m/50, 2 tapj, 1958, utgått 2000

MB: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 1, 3 tpj, Mörtö Bunsö, 1962, utgått 1995

Två minspärrtroppar

Spärrbat Mellsten (MS)

MS 1: Tungt batt batt 15,2 m/98, tre pj i brunn, Mellsten, 1938/39, utgått 1998

BR: Tungt batt 10,5 cm m/50, 2 tapj, Bodskär, 1959, utgått 2000

MS 2: Lätt batt 7,5 m/05-10, 3 pj i täckt värn, Mellsten, 1969, utgått 1975

MS 4: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 3, 3 tpj, Yttre gården, 1973, utgått 1997

Tre minspärrtroppar

Spärrbat Askö (AÖ)

LO: Tungt batt 15,2 cm m/98, tre pj i torn, 1938/39, Öja, ersatt 1977 av Tbatt 12/70, utgått 2000, en 12/70 pjäs bevarad som museum

KN: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 1, 3 st tpj, Kolguskär, 1965, utgått 1997

En minpärrtropp

Härutöver ingick två rörliga batterier 10,5 cm M/42 och två luftvärnskompanier för skydd av Södertörnsbasen (SörB).

I brigaden ingick även tre cykelskyttebataljoner m.fl. lokalförsvarsförband ur Armén samt      3. Skärgårdsbataljonen ur Hemvärnet.

Utanför SK område:

Spärrbat Bråviken (BÅ) stab i Oxelösund, underställd bef Fo 43

OD: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 1, 3 tpj, Femörehuvud, Oxelösund, 1963, utgått 2000, batteriet bevarat som museum

BÅ: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 3, 3 tpj, Kungshamn, 1973, utgått 2000

Två minspärrtroppar

Spärrkomp Arkösund (AD) underställd bef Fo 43

AD: Lätt batt 7,5 cm m/57, serie 2, 3 tpj, Bergön, 1966, utgått 1995

En minspärrtropp

Krigsorganisationen från 1984

Från 1986 ingick 2. Kabataljonen i krigsorganisationen. Förbandet mobiliserades och hade sin utgångsgruppering inom Fo 43/Bråviken men hade ett stort antal beredduppgifter inom flera militärområden.

Från 1982 påbörjades en stark utveckling inom kustartilleriets minvapen. Ubåtskränkningarna hade lett till att förmågan mot undervattensmål har ökat drastiskt. Beredskapen höjdes och underrättelsesystemen fanns i ständig beredskap året runt. Två fasta ubåtsskyddskompanier organiserades, först Mellsten 1985 för skydd av SörB och därefter Vaxholm 1988 för skydd av Stockholm. De ingick därefter i krigsorganisationen.

Krigsorganisationen inom SK blev 1984:

KAB 1, stab på Hamnholmen

  • Spärrbat Roten (stab Singö), ett tungt batteri, två lätta batterier, ett lätt robotbatteri, minspärrtropp
  • Spärrbat Arholma (AH), stab Lidö), ett tungt batteri, två lätta batterier, ett lätt robotbatteri, två minspärrtroppar
  • Spärrbat Söderarm (SA), stab Hamnskär, ett tungt 12/70 batteri, två lätta batterier, ett lätt robotbatteri, ett kjkompani och en minspärrtropp

I brigaden ingick därutöver:

Förband ur Armén omfattande bl.a. en Fo-gruppstab typ B, två cykelskyttebataljoner, ett fördelningsingenjörkompani, ett haubitskompani, ett founderhållskompani och ett antal värnkompanier.

KAB 2, stab på Rindö

  • Spärrbat Korsö (stab Korsö), ett tungt batteri, ett lätt batteri, ett lätt robotbatteri, en minspärrtropp
  • Tre rörliga spärrkompanier och tre kjkompanier
  • Förband ur Armén, bl.a. en cykelskyttebataljon och ett antal värnkompanier

KAB 3, stab Järflotta

  • Spärrbataljon Ornö (stab Ornö), ett tungt batteri, ett lätt batteri, två minspärrtroppar
  • Spärrbataljon Mellsten (stab Mellsten), ett tungt batteri, ett lätt batteri, tre minspärrtroppar
  • Spärrbataljon Askö (stab Torö), ett tungt 12/70-batteri, ett lätt batteri, en minspärrtropp,
  • Ett Kj-kompani
  • Förband ur Armén bl.a. omfattande tre cykelskyttebataljoner, ett fördelningsingenjörkompani, ett founderhållskompani och ett antal värnkompanier

Utanför SK område

  • Spärrbataljon Bråviken, två lätta batterier, två minspärrtroppar
  • Spärrkompani Arkösund, stab Arkö, ett lätt batteri, en minspärrtropp
  • 2. Kabataljonen 12/80 utgångsgrupperad inom Fo 43 Bråviken men med ett stort antal alternativa uppgifter
  • 2.spärrbataljonen med utgångsgruppering för försvar av Orrbasen (OrrB)

Krigsorganisationen 1996:

Efter de lägre regionala förbanden Ostkustens Örlogsbas och Stockholms kustartilleriförsvar med KA 1 slagits samman 1990 och bildat Ostkustens Marinkommando vidtogs följande organisatoriska åtgärder inom MKO:

  • Integrationen inom marinen fortsatte på lägre nivå. Kabrigaderna omorganiserades till Marinbrigader 1994 och flottans basförband slogs samman med brigadunderhållsförbanden till marina underhållsbataljoner som ingick i brigaderna.
  • Minskningen av krigsorganisationen ledde till namnbyte till marinregementen från 1998 och från 2000 hade alla fasta artilleriförband utgått. Den kvarvarande lokala organisationen utgjordes av Ostkustens marina underhållsbataljonen (MKUhbat O), basskyddsbataljonen Södertörn respektive basbevakningsbataljonen Roslagen. Dessa var överföringsförband med lägre personell beredskap. Härutöver kvarstod de två ubåtsskyddskompanierna med sina bevakningsbåtplutoner.

Efterhand organiserades de tre amfibiebataljonerna: 1., 2. och 4. Amfbat.

Mellan 1996 och 2000 utgjordes krigsorganisationen av:

Roslagens Marinbrigad (RMB) (stab Hamnholmen)

  • Kustförsvarsbataljon Roten (stab Singö, två tunga batt, två lätta batt, två minspärrtroppar, ett lätt robotbatt, två skärgårdsskyttekomp)
  • Amfbat (brigadreserv i brigadens södra område, bataljonen är i vissa planeringsalternativ grundtilldelad RMB men har många alternativa bl.a. inom den rörliga brigaden KAB 2)
  • Marina underhållsbataljonen Roslagen ( stab Björkhövda, delar Rådmansö, Norrtälje, Vätö och Öregrund)
  • Förband ur armén omfattande bl.sa. en fogruppstab typ B med en Försvarsbataljon, ett foingenjörkompani, några värnkompanier och hemvärn.

KAB 2 (rörlig brigadledning med utgångsgruppering i mellanskärgården med ett stort antal beredduppgifter i andra områden)

  • Kustförsvarsbataljon Korsö (stab Korsö, ett lätt batt, en minspärrto, ett lätt robotbatt, ett skärgårdsskyttekomp,)
  • Amfbat
  • Två amfibiekompanier
  • Stridsgrupp Oxdjupet (med ubåtsskyddskomp VX, ett skärgårdsskyttekomp
  • Förband ur armén, främst omfattande hemvärn

Södertörns Marinbrigad (SMB) (stab Järflotta)

  • Kustförsvarsbat Mellsten (stab Mellsten,två tunga batt, ett lätt batt, ubåtsskyddskomp MS, två skärgårdsskyttekomp)
  • Kustförsvarsbat Askö (stab Torö, ett tungt batt, ett lätt batt, en minspärrto, ett skärgårdsskyttekomp)
  • Amfbat
  • Marina uhbat Södertörn
  • Förband ur armén omfattande bl.a. två försvarsbataljoner, ett foingenjörkomp, några värnkompanier och hemvärn


Utanför MKO område:

  • Kustförsvarsbataljon Bråviken (BÅ) (stab i Oxelösund, två lätta batt, tre minspärrto, lätt robotbatt, ett skärgårdsskyttekomp). Förbandet underställt Fo 43.
  • Kabataljonen (utgångsgruppering i Fo 43 Bråviken men med ett stort antal beredduppgifter)


Krigsorganisationen från 2000

De operativa insatsförbanden bland kustförsvarsförbanden blev efter att den lägre regionala ledningsnivån (MKO) upphört 2000 underställda Högkvarteret och dess Operativa insatsledning (OPIL). De hade ingen förutbestämd utgångsgruppering utan skulle vid behov kunna utnyttjas var som helst inom och även utom riket.

De bestod av:

  • Amfibiebrigaden med brigadledning, brigadförband och tre amfibiebataljoner. Av dessa förband mobiliserades huvuddelen av brigadledningen och två amfibiebataljoner av Amf 1 och den tredje amfibiebataljonen av Amf 4.
  • Härutöver fanns som tillväxtförband ytterligare en amfibiebataljon samt två kabataljoner 12/80. Tillväxtförbanden hade huvuddelen av den organisationsbestämmande materielen men ingen krigsplacerad personal. De skulle inom ett år kunna sättas upp som stridsdugliga förband
  • Utöver de operativa insatsförbanden organiserades nationella insatsstyrkor. Dessa bestod i huvudsak av överförda förband från de operativa insatsförbanden och hemvärn. För ubåtsskyddskompanierna med bevakningsbåtplutoner genomfördes dock fortsatt grundutbildning.


På ostkusten utgjordes de nationella skyddsstyrkorna ur kustförsvarsförbanden av:

  • Bevakningsbataljon Roslagen (ROS) inom ungefär f.d. KAB 1 och 2 områden, Ubåtsskyddskompani VX med bevakningsbåtpluton m.m.
  • Basskyddsbataljon Södertörn SÖD (inom ungefär f.d. KAB 3 område med bevakningsbataljon innehållande bl.a. luftvärn, ubåtsskyddskompani MS med bevakningsbåtpluton m.m.

Arméförbanden omfattades i huvudsak av hemvärn. Det territoriella försvaret inom området leddes av Mellersta militärdistriktet (MDM, avvecklades 2005), bl.a. av två MD-grupper: Södertörnsgruppen och Upplandsgruppen som i fred var kaderbemannade i låg omfattning. Beroende på läget kunde nationella skyddsstyrkor ur armén  av bataljons- och kompanistorlek tillföras.

Förteckning över sjöfrontsartilleriförband tillförda Stockholms kustartilleriförsvar efter VK II.

7,5 cm batterier M/05-10, anges norrifrån

Batt Vässarö (VÖ), 1961

Batt Korsö Hals (KH), 1958

Batt M2, 1969

7,5 cm batterier M/57, anges norrifrån

Batt RU 1, serie 2, Råstensudde, 1967

Batt RN 4, serie 3, Sydöstra delen av Singö, 1972

Batt SA 2, serie 3, Båtskären 1974

Batt LÅ, serie 2, Långskär, 1969

Batt GI, serie 3, Gisslingö 1971

Batt KO 2, serie 3, Vindalsö, 1975

Batt MB, serie 1, Mörtö Bunsö 1965

Batt MS 4, serie 3, Yttre Gården, 1973

Batt KN, serie 1, Kolguskär, 1966

 

Utanför SK område:

Batt OD, serie 1, Femörehuvud, 1964

Batt BÅ, serie 3, Kungshamn, 1974

Batt AD, serie 2, Arkösund, 1967

 

10,5 cm batt M/50 (tidigt 1960-tal)

Batt AH, Arholma

Batt NÅ, Nåttarö

Batt BR, Bodskär

 

12/70 batterier (ERSTA)

Batt SA 1, Söderarm, 1976

Batt LO, Landsort, 1977

 

1989 – 1990 genomfördes projekt IKAROS varvid de tunga batterier som ej ersatts av 12/70 fick en uppgradering med ny eldledning (719 , 724 och/eller 728), bättre samband, STRIKA, anläggningen erhöll förbättrat skydd mm. De batterier som genomfördes var:
Batt RN 1, Batt AH, Batt KO 1, Batt MS 1, Batt NÅ och Batt BR.

Under kalla kriget fanns det ca 18 st kontrollerbara mineringar inom Östra Militärområdet, dvs inom Stockholms kustartilleriförsvar/Ostkustens Marinkommando inklusive Bråviken.

Källor

  • ERSTA; Från svarvspån till byggnadsminne; förf Lars Hansson och Lars A. Hansson; utg av Bunkertours 2008

  • Havsbandslinjen i Stockholms skärgård 1933 – 1945; förf Urban Sobéus; Militärhistoriska förlaget, utg 2000

  • Kustförsvar; Från kustbefästningar till amfibiekår; Red Håkan Söderlindh; utg av Marintaktiska kommandot 2002

  • Kustartilleriet i Sverige under andra världskriget; förf Jean-Carlos Danckwardt; utg av Marinlitteraturföreningen nr 73 1992

  • Kustartilleriets luftvärn i Stockholms skärgård; förf Urban Sobéus, utg 2003

  • Stockholms kustartilleriförsvar 1914 – 2000; En guide till det fasta sjöfrontsartilleriet i Stockholms skärgård; förf Alexander Wahlund; utg av Befästningsbyrån i Stockholm. Denna bok innehåller även fotografier från i princip alla fasta batterier i Stockholms skärgård.

  • SJÖMINAN under kalla kriget; red Lars Wigert; utg av Försvaret och det kalla kriget (FoKK nr 34).

  • Totalförsvarets ledning under kalla kriget, förf Sten Munck af Rosenschöld (FoKK nr 39)