Stockholms amfibieregementes historik
Sammanställt av Sten Munck af Rosenschöld 2020-01-14
Reviderat av Carl von Gerber 2021-10-01 och 2023-09-30
Innehållsförteckning
Regeringens övervägande om grundorganisationen inför FB 2000
Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkt att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida utbildning av kustartilleriförband. Inför försvarsbeslutet fanns fyra kustartilleriregementen, Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm, Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg. Mot bakgrund av att Vaxholm hade en befintlig infrastruktur med en god närhet till Stockholms skärgård med övnings- och skjutfält, vilket ansågs väl dimensionerande för de terrängtyper förbandet förväntas uppträda i ansåg regeringen att KA 1 skulle vara ett av de förband som skulle vidmakthållas. Ytterligare argument till att behålla Vaxholm var för att behålla samordningen med övriga marinförband i Stockholmsområdet.
I frågan om vilket av de andra förbanden som skulle kvarstå, stod det mellan kustartilleriregementena i Karlskrona och i Göteborg. I den samlade bedömningen ansågs att det skulle krävas stora investeringar i både Göteborg och Karlskrona, då de båda saknade den typen av övningsfält som Vaxholm hade. Regeringens val föll på Göteborg. Bland annat med argumentet att Göteborg som Sveriges andra stad behövde en militär närvaro. Men även det centrala läget i Västsverige sett ur värnpliktsresesynpunkt bidrog till fördel för kustartilleriregementet i Göteborg. Därmed kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg att kvarstå i grundorganisationen. Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland avvecklades den 30 oktober 2000.
Övergång till Amfibiekåren
Med försvarsbeslutet kom det fasta kustartilleriet att avvecklas, och de kvarvarande förbanden kom istället att utgöra amfibieförband. De två kustartilleriregementena omorganiserades till amfibieregementen, vilka i krig bemannade en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner. Den 30 juni 2000 avvecklades kustartilleriet, och den 1 juli 2000 bildades amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf 1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS).
Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) skulle bibehållas, bland annat med hänvisning till de goda övningsbetingelserna i Stockholms skärgård. Man konstaterade att regementet i Göteborg hade begränsade övningsförutsättningar.
Amf 1 organisation 2002
Regementsledning
Brigadledning
Anläggnings- och fastighetskontor (överfördes senare till MKO)
1.GU-bataljonen (bataljonsstab, kustjägarkompani, ledningskompani, amfibieskyttekompani, underhållskompani
2.GU-bataljonen (bataljonsstab, bekämpningskompani, stridsbåtskompani)
Regementet hade en personalkader om 250 officerare och 50 civila och utbildade ca 600 vpl per utbildningsår.
Amf 1 omlokaliseras till Berga 2005 - 2006
Samtidigt föreslog regeringen i sin proposition att regementet skulle omlokaliseras till Haninge/Berga där regementet skulle överta förläggningen från Svea helikopterbataljon samt Örlogsskolorna. Vidare ansågs att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Detta medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente.
Den 3 oktober 2005 troppades fanan för sista gången vid Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) i Vaxholm, under närvaro av överbefälhavaren och andra dignitärer. Därmed upphörde den militära närvaron i Vaxholm, ”sjöporten till Stockholm”. Senare samma dag, hissades flaggan vid Första amfibieregementet (Amf 1) i Berga. På Rindö kvarstod en avvecklingsorganisation som verkade fram till den 30 juni 2006.
I samband med omlokaliseringen till Berga antogs namnet Första amfibieregementet (Amf 1). Under 2006 antog regementet en kortare namnform, Amfibieregementet (Amf 1).
Den 1 oktober 2021 ändrades namnet till Stockholms Amfiberegemente med anledning av att Älvsborgs Amfibieregemente (Amf 4) återuppstod på västkusten.
Nya lydnadsförhållanden för utbildningsgrupperna
Genom försvarsbeslutet 2004 kom Mellersta militärdistriktet att avvecklas. Detta medförde att utbildningsgrupperna Gotlandsgruppen och Södertörnsgruppen från och med den 1 januari 2006 underställdes Amfibieregementet.
Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Mellersta militärregionen underställdes chefen för Livgardet, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Cheferna för de två utbildningsgrupperna lydde dock fortfarande under chefen för Amfibieregementet avseende produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppernas geografiska område. I samband med att nya Gotlands regemente (P 18) bildades, kom förvaltningsansvaret över Gotlandsgruppen och 32. hemvärnsbataljonen tillsammans med Tofta skjutfält att överföras den 1 juli 2018 till Gotlands regemente.
Efter en utredning har den kvarstående utbildningsgruppen, Södertörnsgruppen, överförts till Mellersta militärregionen från och med den 1 januari 2020.
Amf 1/Amfibieregementets organisation 2000
När regementet bildades sommaren 2000 ,fanns utbildningsansvar för:
- Amfibiebrigadstaben
- amfibiebataljonen, vilken bildades 1992, och
- amfibiebataljonen som bildades 1994 vid dåvarande Vaxholms kustartilleriregemente.
Efter att kustartilleribataljonen (2. Kabat) avvecklats 2000, och endast amfibiebataljonerna kvarstod i krigsorganisationen, kom 2. amfibiebataljonen och 4. amfibiebataljonen från 2000 att ingå i den nyuppsatta Amfibiebrigaden. Amfibiebrigaden var ett krigsförband som bestod av en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner, där brigadledningen och två av bataljonerna utbildades i Vaxholm (2. och 4.), och den tredje bataljonen (5. Amfbat) vid Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4).
Nytt reducerande försvarsbeslut 2004
Med 2004 års försvarsbeslut utgick amfibiebrigadledningen och två amfibiebataljoner. Kvar blev 2. amfibiebataljonen, vilken även kallas Victoriabataljonen.
Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) lades ner den 5 September 2005 för att efter 16 år senare, den 1 oktober 2021, återuppstå som Älvsborgs Amfibieregemente (Amf 4).
Amfibieregementet blir Stockholms amfibieregemente
I samband med återupprättande av Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) 2021-10-01 fick Amfibieregementet en ny benämning, Stockholms amfibieregemente (Amf 1).
Amfibieregementets utbildningsuppdrag
Förbandet utbildar bland annat kustjägare, attackdykare, amfibiesoldater (amfibieskytte och amfibiedykare), båtbesättningar, tekniker och officerare för amfibieförbanden. Amfibiebataljonen utrustas med bland annat robotar och minor och transporteras med Stridsbåt 90 i olika versioner. Bataljonens naturliga stridsmiljö är området där hav möter land, i skärgård, floddeltan, hamnområden, med mera.
Fr o m 2023-10-01 utbildar även Amf 1 personal och värnpliktiga till den nya 2. marina basbataljonen.
Fr o m 2023-10-01 har Stockholms amfiberegemente ansvar för utbildning och mobilisering av följande enheter:
2. amfibiebataljonen eller Victoriabataljonen är ett amfibieförband och en så kallad manöverbataljon, vilken påbörjades att sättas upp vid Amf 1 åren 2010–2011. Bataljonen är specialiserade på amfibiestrid och strid till fots och markoperativa uppgifter som en lätt infanteribataljon. Bataljonen består av kontinuerligt samt tidvis tjänstgörande personal, vilka bemannar ett ledningskompani, ett kustjägarkompani, tre amfibieskyttekompanier och ett underhållskompani. Det pågår en utveckling av amfibiebataljonen benämnd Amfbat 2030 vilket innebär en ny organisation och ny materiel som på ett avgörande sätt förändrar förmåga till strid i skärgård och kustnära.
2. Marina basbataljonen ingår i marinens logistikförsörjning och bidrar till insatsverksamheten. 1. marina basbatljonen etableras i Karlskrona och ingår i Marinbasen. Bataljonernas uppgift är att på ett robust sätt stödja marina krigsförband med logistik i fred, kris och krig.
Marin militärbas Haninge (MMH). Det pågår ett arbete i Marinen med att etablera tre marina militärbaser som enkel uttryckt är en mobiliserad garnison. Chefen Amf 1 är tillka garnisonschef och chef för den marina militärbasen i Haninge. De övriga två marina militräbaserna finns i Karlskorna (Marin militärbas Karlskorna – MMK) och i Göterborg (Marin militärbas Göteborg – MMG).
—
Innan värnplikten lades vilande 2009, utbildade regementet cirka 700 värnpliktiga per år för att ingå i amfibiebataljoner. Amf 1 utbildade och omsatte under tre år en fullständig bataljon om cirka 1300 man. Regementet ansvarade också för IAS, den internationella amfibiestyrkan. År 2017 omfattade personalen vid regementet 329 officerare, 453, reservofficerare, 37 civila, 513 gruppbefäl, soldater och sjömän (kontinuerlig tjänstgöring), 303 gruppbefäl, soldater och sjömän (tidvis tjänstgöring).
Amfibieregementet ansvarade för utbildning och mobilisering av följande enheter fram till och med 2021-09-30
2. amfibiebataljonen eller Victoriabataljonen är ett amfibieförband och en så kallad manöverbataljon, vilken påbörjades att sättas upp vid Amf 1 åren 2010–2011. Bataljonen är specialiserade på amfibiestrid och strid till fots och markoperativa uppgifter som en lätt infanteribataljon. Bataljonen består av kontinuerligt samt tidvis tjänstgörande personal, vilka bemannar ett ledningskompani, ett kustjägarkompani, tre amfibieskyttekompanier och ett underhållskompani.
17. amfibiebevakningsbåtskompaniet är ett amfibieförband som förfogar över sex bevakningsbåtar av Tapper-klass med ytstrid, sjötrafikkontroll samt hamnsäkerhet som sina huvuduppgifter. I kompaniet ingår stabstropp, bevakningsbåtpluton, sensorpluton, bordningstropp, närskyddstropp samt trosstropp. Kompaniet är baserat i Göteborgs garnison som ett fristående kompani, och lydde direkt under C Amf 1 fram till det att Älvsborgs amfiberegemente (Amf 4) återuppstod den 1 oktober 2021.
132. säkerhetskompani sjö, är ett amfibieförband specialiserat på uppgifter i skärgårdsmiljö. Förbandet har möjlighet att förflytta sig såväl på land som på vatten. Kompaniet består av en kompaniledning, en stab- och trosspluton, två säkerhetsplutoner och en spaningspluton. Kompaniet är baserat i Göteborgs garnison som ett fristående kompani, och lydde direkt under C Amf 1 fram till det att Älvsborgs amfiberegemente (Amf 4) återuppstod den 1 oktober 2021.
Internationell verksamhet
Amfibieregementet övar tillsammans med styrkor från andra länder, bland annat samverkar/övar man med Nylands brigad i Finland genom att organisera en gemensam amfibiestyrka. Över tiden beredskapshålls en internationell amfibiestyrka (IAS) för snabbinsats. IAS består av cirka 350 officerare och soldater, men kan förstärkas efter behov.
Åren 2002–2003 svarade regementet tillsammans med Livgardet för att sätta upp den sjunde Kosovobataljonen, KS07. År 2007 och 2010 svarade regementet för KS15 respektive KS21. År 2013 svarade regementet för FS25 till den svenska insatsen i Afghanistan. År 2007 svarade regementet även för Tchad TD01, vilket till största delen togs ur amfibiekårens registerförband AM07.
Amfibiebataljonens krigsorganisationsutveckling
Under 1990-talet utbildades och organiserades sex amfibiebataljoner.
Amfibiebataljoner var sjögående, operativt rörliga förband som löste taktiska uppgifter i skärgårdsterräng såväl som vid öppen kust inom samtliga militärområden. En amfibiebataljon kunde vara underställd marinkommandochef, fördelningschef, brigadchef ur kustartilleriet/armén eller marinregementschef. Amfibiebataljon skulle kunna tilldelas områdesansvar och kunna leda tre – fyra ytterligare tillförda kompaniförband.
Amfibiebataljonernas resurser var främst dimensionerade för sjömålsstrid mot fiendens amfibieföretag. Huvuduppgiften var att avvärja eller fördröja framträngande fientliga förband genom att bekämpa de sjötransportmedel där markstridskrafter transporterades innan landstigning. Landstigningsfartyg, landstigningsbåtar, svävare och ubåtar hindrades med eld från robot- och minsystem. Nyckelterräng försvarades och anfölls av kustjägarkompanier med understöd av indirekt eld.
Amfibiebataljoner på 90-talet (Amfbat -95) innehöll en personastyrkal om 838 officerare och soldater och var indelade i:
- Bataljonschef med stab m.m. (19)
- Lednings- och trosskompani (206)
- Amfibiekompani (141)
- Granatkastarkompani (106)
- Två kustjägarkompanier, 183 vardera
Amfbat 2014
Denna bataljon är utformad enligt regeringens inriktningsproposition från 2009 då rikets samlade stridskrafter skulle inriktas mot 8 manöverbataljoner, där amfibiebataljonen stod för den amfibiska förmågan tillsammans med de övriga sju bataljonerna. Tanken med manöverbataljonerna var att de skulle vara organisatoriskt likformiga och modulärt uppbyggda samt kunna uppträda som lätta infanteribataljoner med viss tillförd materiel.
I amfibiebataljon 2014 hade kustjägarkompaniet getts en ny organisation. En kj-pluton hade utgått och kompaniet bestod av en kompaniledning, en stabspluton, en attackdykarpluton och en kj-pluton. Personalstyrkan var 124 soldater och officerare.
Amfibiebataljonen har tillförts ett amfibieskyttekompani och består då av tre amfibieskyttekompanier. Ett av amfibieskyttekompanierna skall dessutom kunna verka markoperativt med bandvagn. Bataljonens kompaniförband utgörs av ett ledningskompani, ett kj-kompani tre amfibieskyttekompanier och ett underhållskompani.
Amfibiebataljon 2016
Förmågan att bekämpa sjömål står åter i centrum och bataljonen är i sin helhet båtburen. Bataljonen innehåller sex kompanienheter där tre amfibieskyttekompanier utgör bataljonens manöverenheter. I övrigt ingår ledningskompani, kustjägarkompani och underhållskompani. Personalstyrkan är 1179 officerare och soldater.
Bataljonen skall kunna verka både i Sverige och internationellt och kunna möta alla konfliktnivåer samt verka i alla väder- och ljusförhållanden undantaget vissa extrema klimatzoner. Förbandet skall kunna ingå i en marin Task Group samt inom brigads ram. Förbandet skall förutom egna organisatoriskt ingående enheter kunna leda ytterligare tre till fyra kompaniförband och kunna ges områdesansvar och där utöva kontroll över ett skärgårdsområde på 300 km2.
Utveckling mot amfibiebataljon 2030
Försvarsberedningen 2019 föreslår att tyngdpunkten för marinens förmåga ska vara att möta väpnat angrepp i Östersjön. Ålandsförträngningen ska kunna kontrolleras. Beredningen anser att verksamheten på Västkusten främst ska fokusera på att hamnområden skyddas. Marinen ska utveckla sin förmåga att verka tillsammans med finska marinen i Östersjön och med andra internationella aktörer inte minst rörande verksamheten i Västerhavet.
Försvarsberedningen ser behovet av att amfibiesystemet utvecklas till två sjörörliga amfibiebataljoner med utökad utbildningskapacitet på Västkusten. Försvarsberedningen anser att Västkusten och Göteborg kräver kvalificerade amfibieförband bl.a. för att bidra till att försvara och skydda de viktiga förbindelserna västerut.
Det är således sannolikt att det kommande försvarsbeslutet medför ett tillskott av en amfibiebataljon i krigsorganisationen och att ett amfibieregemente (Amf 4) återupprättas i Göteborg. Ett arbete med att utforma Amfbat 2030 pågår.
Regementets förläggning
I Vaxholm 2000 – 2005
Regementet övertog det kasernområde på Rindö där Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) var förlagt. Området bestod av två kasernområden, d.v.s. ett som Vaxholms kustartilleriregemente förlades till 1906. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanteriet. Området bestod av två huvudkaserner, vilka uppfördes tre våningar höga. År 1941 övertog Vaxholms kustartilleriregemente även det andra kasernområdet som 1907 hade uppförts till Vaxholms grenadjärregemente (I 26). Även det hade uppförts efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanteriet. Liksom kustartilleriets kaserner var kasernerna uppförda i endast tre våningar, vilket berodde på fortifikatoriska skäl. Arkitekt till de båda kasernetablissementen var Erik Josephson.
I Berga 2005 –
Efter att riksdagen beslutat att regementet skulle omlokaliserades till Berga i Haninge kommun, påbörjades flytten den 1 januari 2005 och avslutades den 30 juni 2006. I Berga övertogs det område som ursprungligen hade uppförts 1946 för Marinens underofficersskola (MUOS). Senare tillfördes ytterligare verksamhet till området varvid samlingsnamnet Marinens skolor på Berga infördes 1955. Detta ändrades 1960 till Berga örlogsskolor (BÖS). Kasernområdet är uppfört efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar, och omfattar även Berga slott uppfört 1915. Från 1961 kom området utöver örlogshamnen även omfatta Berga helikopterflygplats, vilken uppfördes för 1. helikopterdivisionen. Både örlogsskolorna samt helikopterverksamheten avvecklades i Berga genom försvarsbeslutet 2004, vilket övertogs genom en ceremoni den 3 oktober 2005 av Amfibieregementet.
Regementet hade ett detachement i Göteborg i form av 17. amfibiebevakningsbåtskompaniet och 132. säkerhetskompani sjö fram till den 1 okotber 2021 då dessa enheter inordandes under det nya regementet Älvsborgs Amfibieregemente (Amf 4) på västkusten.
Övnings och skjutfält
Regementet ansvarar sedan 2005 för fyra skjutfält, Askö skjutfält, Berga skjutfält, Utö skjutfält och Väddö skjutfält.
Heraldik och traditioner
Vaxholms amfibieregemente kom till en början att föra den fana som förts fram till den 30 juni 2000 av Vaxholms kustartilleriregemente. Den 12 juni 2003 mottog förbandet en ny fana, vilken överlämnades av HM Konungen i närvaro av HKH prins Carl Philip vid Vaxholms kastell. För att visa och påminna om förbandets traditionsarv hade fanan Vaxholms vapenbild i övre vänstra hörnet samt Gotlands vapenbild i nedre vänstra hörnet.
Den 5 september 2005 överlämnade chefen för Älvsborgs Amfibieregemente dess fana till chefen för Amfibieregementet. Fanan fördes under perioden 2005-2021 av amfibiedetachementet i Göteborg.
Den 27 januari 2017 tilldelades förbandet en ny fana, vilken då ersatte 2003 års fana. Fanan överlämnades av HM Konungen och mottogs av överste Peder Ohlsson.
År 2000 instiftades Vaxholms amfibieregemente förtjänstmedalj (Amf 1) i guld och silver. År 2005 instiftades Amfibieregementets förtjänstmedalj i brons vilken tilldelades den personal som slutade i samband med försvarsbeslutet 2004.
Regementet hade traditionsansvar för Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och således också KA 4 under perioden 2004-2021. Amf 1 har också traditionsansvar för äldre fartyg som burit samma namn som de fartyg som är i tjänst vid regementet. I andrahand har regementet traditionsansvar för kustartilleriförsvaren (BK, GbK, SK, GK/KA 3, NK/KA 5) samt kustartilleriregementena (KA 1, KA 2, KA 3 och KA 5). Traditionsansvaret för Roslagens marinbrigad och Södertörns marinbrigad vilar på hemvärnsbataljonerna vid Södertörnsgruppen.
Amfibieförbandens traditioner ( 1. – 6. Amfbat) har samlats i byggnaden Vanheim inom regementsområdet. Här finns också kopior av de minnestavlor som är uppsatta på Vaxholms kastell över personal som omkommit i tjänsten. Dessa är: Pjässprängning på batt Järflotta 1948 varvid nio befäl omkom; pjäsolycka på batt Nåttarö 1984 varvid en värnpliktig omkom; kollision mellan två stridsbåtar 2004 varvid två värnpliktiga omkom.
Utbildningstecken
Sedan utbildningsåret 2007 bär Amfibiekårens personal baskertecken M/02 amfibie som är en sammansättning av en sköld med Torleif ingraverad framför marinens tecken med ankare och korslagda KA-kanoner. Utbildningstecken Amfibie består av en symbol av Torleif
Förbandschefer
2000–2002: Överste Bengt Andersson
2002–2005: Överste Lars-Olof Corneliusson
2005–2009: Överste Jonas Olsson
2010–2013: Överste Ola Truedsson
2013–2014: Överstelöjtnant Jens Ribestrand (Tf.)
2014–2018: Överste Peder Ohlsson
2018–2022: Överste Patrik Gardesten
2022-20xx: Överste Adam Camél
Källor
- Från kustartilleri till amfibie på Västkusten; red Lennart Hammarstrand, utg av Göteborgs Garnisons Kamratförening 2005
- Försvarets traditioner med översiktlig historik från 1500-talet; utg 2012 av Försvarets traditionsnämnd; Statens försvarshistoriskia museer, Skrift nr 19; Successiva uppdateringar införs på TradN hemsida
- Kustförsvar; Från kustbefästningar till amfibiekår; red Håkan Söderlindh, utg avMarintaktiska kommandot 2002
- KUSTJÄGARNA; 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser; red Fredrik Hesselman, utg av Sällskapet Kustjägarveteraner 2016
- Tidskrift i Sjöväsendet, utg av KÖMS nr 5/2019
- Wikipedia