Vaxholms Kustartilleriregementes och Amfibieregementets

KAMRATFÖRENINGEN VAPENBRÖDERNA

Sveriges äldsta militära kamratförening

AMFIBIEREGEMENTET

Amfibieregementets historik

Sammanställt av Sten Munck af Rosenschöld
2020-01-14

Innehållsförteckning

Regeringens övervägande om grundorganisationen inför FB 2000

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkt att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida utbildning av kustartilleriförband. Inför försvarsbeslutet fanns fyra kustartilleriregementen, Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm, Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg.  Mot bakgrund av att Vaxholm hade en befintlig infrastruktur med en god närhet till Stockholms skärgård med övnings- och skjutfält, vilket ansågs väl dimensionerande för de terrängtyper förbandet förväntas uppträda i ansåg regeringen att KA 1 skulle vara ett av de förband som skulle vidmakthållas. Ytterligare argument till att behålla Vaxholm var för att behålla samordningen med övriga marinförband i Stockholmsområdet.

I frågan om vilket av de andra förbanden som skulle kvarstå, stod det mellan kustartilleriregementena i Karlskrona och i Göteborg. I den samlade bedömningen ansågs att det skulle krävas stora investeringar i både Göteborg och Karlskrona, då de båda saknade den typen av övningsfält som Vaxholm hade. Regeringens val föll på Göteborg. Bland annat med argumentet att Göteborg som Sveriges andra stad behövde en militär närvaro. Men även det centrala läget i Västsverige sett ur värnpliktsresesynpunkt bidrog till fördel för kustartilleriregementet i Göteborg. Därmed kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg att kvarstå i grundorganisationen. Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland avvecklades den 30 oktober 2000.

Övergång till Amfibiekåren

Med försvarsbeslutet kom det fasta kustartilleriet att avvecklas, och de kvarvarande förbanden kom istället att utgöra amfibieförband. De två kustartilleriregementena omorganiserades till amfibieregementen, vilka i krig bemannade en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner. Den 30 juni 2000 avvecklades kustartilleriet, och den 1 juli 2000 bildades amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf 1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS).

Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) skulle bibehållas, bland annat med hänvisning  till de goda övningsbetingelserna i Stockholms skärgård. Man  konstaterade att regementet i Göteborg hade begränsade övningsförutsättningar.

Amf 1 organisation 2002

Regementsledning

Brigadledning

Anläggnings- och fastighetskontor (överfördes senare till MKO)

1.GU-bataljonen (bataljonsstab, kustjägarkompani, ledningskompani, amfibieskyttekompani, underhållskompani

2.GU-bataljonen (bataljonsstab, bekämpningskompani, stridsbåtskompani)

 

Regementet hade en personalkader om 250 officerare och 50 civila och utbildade ca 600 vpl per utbildningsår.

Amf 1 omlokaliseras till Berga 2005 - 2006

Samtidigt föreslog regeringen i sin proposition att regementet skulle omlokaliseras till Haninge/Berga där regementet skulle överta förläggningen från Svea helikopterbataljon samt Örlogsskolorna. Vidare ansågs att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Detta medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente.

Den 3 oktober 2005 troppades fanan för sista gången vid Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) i Vaxholm, under närvaro av överbefälhavaren och andra dignitärer. Därmed upphörde den militära närvaron i Vaxholm, “sjöporten till Stockholm”. Senare samma dag, hissades flaggan vid Första amfibieregementet (Amf 1) i Berga. På Rindö kvarstod en avvecklingsorganisation som verkade fram till den 30 juni 2006.

I samband med omlokaliseringen till Berga antogs namnet Första amfibieregementet (Amf 1). Under 2006 antog regementet en kortare namnform, Amfibieregementet (Amf 1).

Nya lydnadsförhållanden för utbildningsgrupperna

Genom försvarsbeslutet 2004 kom Mellersta militärdistriktet att avvecklas. Detta medförde att utbildningsgrupperna Gotlandsgruppen och Södertörnsgruppen från och med den 1 januari 2006 underställdes Amfibieregementet.

Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Mellersta militärregionen underställdes chefen för Livgardet, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Cheferna för de två utbildningsgrupperna lydde dock fortfarande under chefen för Amfibieregementet avseende produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppernas geografiska område. I samband med att nya Gotlands regemente (P 18) bildades, kom förvaltningsansvaret över Gotlandsgruppen och 32. hemvärnsbataljonen tillsammans med Tofta skjutfält att överföras den 1 juli 2018 till Gotlands regemente.

Efter en utredning har den kvarstående utbildningsgruppen, Södertörnsgruppen, överförts till Mellersta militärregionen från och med den 1 januari 2020.

Amf 1/Amfibieregementets organisation 2000

När regementet bildades sommaren 2000 ,fanns utbildningsansvar för:

  • Amfibiebrigadstaben     
  •  amfibiebataljonen, vilken bildades 1992, och
  • amfibiebataljonen som bildades 1994 vid dåvarande Vaxholms kustartilleriregemente.

Efter att kustartilleribataljonen (2. Kabat) avvecklats 2000, och endast amfibiebataljonerna kvarstod i  krigsorganisationen, kom 2. amfibiebataljonen och 4. amfibiebataljonen från 2000 att ingå i den nyuppsatta Amfibiebrigaden. Amfibiebrigaden var ett krigsförband som bestod av en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner, där brigadledningen och två av bataljonerna utbildades i Vaxholm (2. och 4.), och den tredje bataljonen (5. Amfbat) vid Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4).

Nytt reducerande försvarsbeslut 2004

Med 2004 års försvarsbeslut utgick amfibiebrigadledningen och två amfibiebataljoner. Kvar blev 2. amfibiebataljonen, vilken även kallas Victoriabataljonen.

Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) las ner den 5. September 2005.

Amfibieregementets fortsatta utbildningsuppdrag

Innan värnplikten las vilande 2009, utbildade regementet cirka 700 värnpliktiga per år för att ingå i amfibiebataljoner. Regementet ansvarade också för IAS, den internationella amfibiestyrkan. År 2017 omfattade personalen vid regementet 329 officerare, 453, reservofficerare, 37 civila, 513 gruppbefäl, soldater och sjömän (kontinuerlig tjänstgöring), 303 gruppbefäl, soldater och sjömän (tidvis tjänstgöring).

Amf 1 utbildar och omsätter under tre år en fullständig bataljon om cirka 1300 man. Förbandet utbildar bland annat kustjägare, attackdykare, amfibiesoldater (amfibieskytte och amfibiedykare), båtbesättningar, tekniker och officerare för amfibieförbanden. Amfibiebataljonen utrustas med bland annat robotar och minor och transporteras med Stridsbåt 90E och Stridsbåt 90H. Bataljonens naturliga stridsmiljö är området där hav möter land, i skärgård, floddeltan, hamnområden, med mera.

Den 13 juni 2004 inträffade en stridsbåtsolycka i Stockholms skärgård och två värnpliktiga från Amf 1 omkom.

Utbildningstecken

Sedan utbildningsåret 2007 bär Amfibiekårens personal på baskern ett märke kallat Thorleif.  Ett motsvarande utbildningstecken sys fast på uniformen.

Internationell verksamhet

Amfibieregementet övar tillsammans med styrkor från andra länder, bland annat samverkar/övar man med Nylands brigad i Finland genom att organisera en gemensam amfibiestyrka. Över tiden beredskapshålls en internationell amfibiestyrka (IAS) för snabbinsats. IAS består av cirka 350 officerare och soldater, men kan förstärkas efter behov.

Åren 2002–2003 svarade regementet tillsammans med Livgardet för att sätta upp den sjunde Kosovobataljonen, KS07. År 2007 och 2010 svarade regementet för KS15 respektive KS21. År 2013 svarade regementet för FS25 till den svenska insatsen i Afghanistan. År 2007 svarade regementet även för Tchad TD01, vilket till största delen togs ur amfibiekårens registerförband AM07.

Amfibiebataljonens krigsorganisationsutveckling

Under 1990-talet utbildades och organiserades sex amfibiebataljoner.

Amfibiebataljoner var sjögående, operativt rörliga förband som löste taktiska uppgifter i skärgårdsterräng såväl som vid öppen kust inom samtliga militärområden. En amfibiebataljon kunde vara underställd marinkommandochef, fördelningschef, brigadchef ur kustartilleriet/armén eller marinregementschef. Amfibiebataljon skulle kunna tilldelas områdesansvar och kunna leda tre – fyra ytterligare tillförda kompaniförband.

Amfibiebataljonernas resurser var främst dimensionerade för sjömålsstrid mot fiendens amfibieföretag. Huvuduppgiften var att avvärja eller fördröja framträngande fientliga förband genom att bekämpa de sjötransportmedel där markstridskrafter transporterades innan landstigning. Landstigningsfartyg, landstigningsbåtar, svävare och ubåtar hindrades med eld från robot- och minsystem. Nyckelterräng försvarades och anfölls av kustjägarkompanier med understöd av indirekt eld.

Amfibiebataljoner på 90-talet (Amfbat -95) innehöll en personastyrkal om 838 officerare och soldater och var indelade i:

  • Bataljonschef med stab m.m. (19)
  • Lednings- och trosskompani (206)
  • Amfibiekompani (141)
  • Granatkastarkompani (106)
  • Två kustjägarkompanier, 183 vardera

 

Amfbat 2014

Denna  bataljon är utformad enligt regeringens inriktningsproposition från 2009 då rikets samlade stridskrafter skulle inriktas mot 8 manöverbataljoner, där amfibiebataljonen stod för den amfibiska förmågan tillsammans med de övriga sju bataljonerna. Tanken med manöverbataljonerna var att de skulle vara organisatoriskt likformiga och modulärt uppbyggda samt kunna uppträda som lätta infanteribataljoner med viss tillförd materiel.

I amfibiebataljon 2014 hade kustjägarkompaniet getts en ny organisation. En kj-pluton hade utgått och kompaniet bestod av en kompaniledning, en stabspluton, en attackdykarpluton och en kj-pluton. Personalstyrkan var 124 soldater och officerare.

Amfibiebataljonen har tillförts ett amfibieskyttekompani och består då av tre amfibieskyttekompanier. Ett av amfibieskyttekompanierna skall dessutom kunna verka markoperativt med bandvagn. Bataljonens kompaniförband utgörs av ett ledningskompani, ett kj-kompani tre amfibieskyttekompanier och ett underhållskompani.

Amfibiebataljon 2016

Förmågan att bekämpa sjömål står åter i centrum och bataljonen är i sin helhet båtburen. Bataljonen innehåller sex kompanienheter där tre amfibieskyttekompanier utgör bataljonens manöverenheter. I övrigt ingår ledningskompani, kustjägarkompani och underhållskompani. Personalstyrkan är 1179 officerare och soldater.

Bataljonen skall kunna verka både i Sverige och internationellt och kunna möta alla konfliktnivåer samt verka i alla väder- och ljusförhållanden undantaget vissa extrema klimatzoner. Förbandet skall kunna ingå i en marin Task Group samt inom brigads ram. Förbandet skall förutom egna organisatoriskt ingående enheter kunna leda ytterligare tre till fyra kompaniförband och kunna ges områdesansvar och där utöva kontroll över ett skärgårdsområde på 300 km2.

Utveckling mot amfibiebataljon 2030

Försvarsberedningen 2019 föreslår att tyngdpunkten för marinens förmåga  ska vara att möta väpnat angrepp i Östersjön. Ålandsförträngningen ska kunna kontrolleras. Beredningen anser att verksamheten på Västkusten främst ska fokusera på att hamnområden skyddas. Marinen ska utveckla sin förmåga att verka tillsammans med finska marinen i Östersjön och med andra internationella aktörer inte minst rörande verksamheten i Västerhavet.

Försvarsberedningen ser behovet av att amfibiesystemet utvecklas till två sjörörliga amfibiebataljoner med utökad utbildningskapacitet på Västkusten. Försvarsberedningen anser att Västkusten och Göteborg kräver kvalificerade  amfibieförband bl.a. för att bidra till att försvara och skydda de viktiga förbindelserna västerut.

Det är således sannolikt att det kommande försvarsbeslutet medför ett tillskott av en amfibiebataljon i krigsorganisationen och att ett amfibieregemente (Amf 4) återupprättas i Göteborg. Ett arbete med att utforma Amfbat 2030 pågår.

Amfibieregementets utbildningsuppdrag 2020

Amfibieregementet ansvarar för utbildning och mobilisering av följande enheter:

2. amfibiebataljonen eller Victoriabataljonen är ett amfibieförband och en så kallad manöverbataljon, vilken påbörjades att sättas upp vid Amf 1 åren 2010–2011. Bataljonen är specialiserade på amfibiestrid och strid till fots och markoperativa uppgifter som en lätt infanteribataljon. Bataljonen består av kontinuerligt samt tidvis tjänstgörande personal, vilka bemannar ett ledningskompani, ett kustjägarkompani, tre amfibieskyttekompanier och ett underhållskompani.

17. amfibiebevakningsbåtskompaniet är ett amfibieförband som förfogar över sex bevakningsbåtar av Tapper-klass med ytstrid, sjötrafikkontroll samt hamnsäkerhet som sina huvuduppgifter. I kompaniet ingår stabstropp, bevakningsbåtpluton, sensorpluton, bordningstropp, närskyddstropp samt trosstropp. Kompaniet är baserat i Göteborgs garnison som ett fristående kompani, och lyder direkt under C Amf 1.

132. säkerhetskompani sjö, är ett amfibieförband specialiserat på uppgifter i skärgårdsmiljö. Förbandet har möjlighet att förflytta sig såväl på land som på vatten. Kompaniet består av en kompaniledning, en stab- och trosspluton, två säkerhetsplutoner och en spaningspluton. Kompaniet är baserat i Göteborgs garnison som ett fristående kompani, och lyder direkt under C Amf 1.

Amfibieregementets förläggning

I Vaxholm 2000 – 2005

Regementet övertog det kasernområde på Rindö där Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) var förlagt Området bestod av två kasernområden, d.v.s. ett som Vaxholms kustartilleriregemente förlades till 1906. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanteriet. Området bestod av två huvudkaserner, vilka uppfördes tre våningar höga. År 1941 övertog Vaxholms kustartilleriregemente även det andra kasernområdet som 1907 hade uppförts till Vaxholms grenadjärregemente (I 26). Även det hade uppförts efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanteriet. Liksom kustartilleriets kaserner var kasernerna uppförda i endast tre våningar, vilket berodde på fortifikatoriska skäl. Arkitekt till de båda kasernetablissementen var Erik Josephson.

I Berga 2005 –

Efter att riksdagen beslutat att regementet skulle omlokaliserades till Berga i Haninge kommun, påbörjades flytten den 1 januari 2005 och avslutades den 30 juni 2006. I Berga övertogs det område som ursprungligen hade uppförts 1946 för Marinens underofficersskola (MUOS). Senare tillfördes ytterligare verksamhet till området varvid  samlingsnamnet Marinens skolor på Berga infördes 1955. Detta ändrades 1960 till Berga örlogsskolor (BÖS). Kasernområdet är uppfört efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar, och omfattar även Berga slott uppfört 1915. Från 1961 kom området utöver örlogshamnen även omfatta Berga helikopterflygplats, vilken uppfördes för 1. helikopterdivisionen. Både örlogsskolorna samt helikopterverksamheten avvecklades i Berga genom försvarsbeslutet 2004, vilket övertogs genom en ceremoni den 3 oktober 2005 av Amfibieregementet.

Regementet har ett detachement i Göteborg i form av 17. amfibiebevakningsbåtskompaniet och 132. säkerhetskompani sjö.

Övnings och skjutfält

Regementet ansvarar sedan 2005 för fyra skjutfält, Askö skjutfält, Berga skjutfält, Utö skjutfält och Väddö skjutfält.

Heraldik och traditioner

Vaxholms amfibieregemente kom till en början att föra den fana som förts fram till den 30 juni 2000 av Vaxholms kustartilleriregemente. Den 12 juni 2003 mottog förbandet en ny fana, vilken överlämnades av HM Konungen i närvaro av HKH prins Carl Philip vid Vaxholms kastell. För att visa och påminna om förbandets traditionsarv hade fanan Vaxholms vapenbild i övre vänstra hörnet samt Gotlands vapenbild i nedre vänstra hörnet.

Den 5 september 2005 överlämnade chefen för Älvsborgs Amfibieregemente dess fana till chefen för Amfibieregementet. Fanan förs sedan dess av amfibiedetachementet i Göteborg.

Den 27 januari 2017 tilldelades förbandet en ny fana, vilken då ersatte 2003 års fana. Fanan överlämnades av HM Konungen och mottogs av överste Peder Ohlsson.

År 2000 instiftades Vaxholms amfibieregemente förtjänstmedalj (Amf 1) i guld och silver. År 2005 instiftades Amfibieregementets förtjänstmedalj i brons vilken tilldelades  den personal som slutade i samband med försvarsbeslutet 2004.

Regementet har i första hand traditionsansvar för Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) samt för äldre fartyg som burit samma namn som de fartyg som är i tjänst vid regementet. I andrahand har regementet traditionsansvar för kustartilleriförsvaren (BK, GbK, SK, GK/KA 3, NK/KA 5) samt kustartilleriregementena (KA 1, KA 2, KA 3, KA 4 och KA 5). Traditionsansvaret för Roslagens marinbrigad och Södertörns marinbrigad vilar på hemvärnsbataljonerna vid Södertörnsgruppen.  

Amfibieförbandens traditioner ( 1. – 6. Amfbat) har samlats i byggnaden Vanheim inom regementsområdet. Här finns också kopior av de minnestavlor som är uppsatta på Vaxholms kastell över personal som omkommit i tjänsten. Dessa är: Pjässprängning på batt Järflotta 1948 varvid nio befäl omkom; pjäsolycka på batt Nåttarö 1984 varvid en värnpliktig omkom; kollision mellan två stridsbåtar 2004 varvid två värnpliktiga omkom.

Förbandschefer

2000–2002: Överste Bengt Andersson

2002–2005: Överste Lars-Olof Corneliusson

2005–2009: Överste Jonas Olsson

2010–2013: Överste Ola Truedsson

2013–2014: Överstelöjtnant Jens Ribestrand (Tf.)

2014–2018: Överste Peder Ohlsson

2018–20xx: Överste Patrik Gardesten

Källor

  • Från kustartilleri till amfibie på Västkusten; red Lennart Hammarstrand, utg av Göteborgs Garnisons Kamratförening 2005
  • Försvarets traditioner med översiktlig historik från 1500-talet; utg 2012 av Försvarets traditionsnämnd; Statens försvarshistoriskia museer, Skrift nr 19; Successiva uppdateringar införs på TradN hemsida
  • Kustförsvar; Från kustbefästningar till amfibiekår; red Håkan Söderlindh, utg avMarintaktiska kommandot 2002
  • KUSTJÄGARNA; 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser; red Fredrik Hesselman, utg av Sällskapet Kustjägarveteraner 2016
  • Tidskrift i Sjöväsendet, utg av KÖMS nr 5/2019
  • Wikipedia